Verkligheten före hoppet

Mona och Fredrik har nu åter igen stångats i en undersökning där väljarna har fått välja vem av dom två som är bäst på att:

  • Företräda Sverige utomlands
  • Leda regeringens arbete
  • Skapa en majoritet i riksdagen
  • Ingjuta hopp om en bättre framtid för Sverige
  • Leda Sverige i händelse av en allvarlig kris
  • Företräda Sverige i Europa

I samtliga ”grenar” vinner Fredrik totalt sätt, men ser man till partigrupperna vinner Fredrik också där – förutom i två kategorier: hopp och majoritetsfrågan. Hanne Kjöller på DN fingrar lite på det som jag har varit inne på tidigare: folk börjar bli smartare och smartare. Eller som hon uttrycker det:

Det verkar som om folket tar krisen på större allvar än den politiska vänstern, att verkligheten hunnit i fatt populismen.

Långt ifrån alla håller med, men vissa gör. Jag tror helt enkelt att vi faktiskt är på väg mot en mer globaliserad värld och där väljarna i många fall har fattat detta före vänsterkoalitionen.

Men bli företagsledare då Mona!

Mona Sahlin kandiderar till posten som Sveriges statsminister. Skulle detta inte gå i lås så berättar hon idag på SvD att hon har en annan karriär i sikte:

Regeringen är okunnig om fordonsbranschens betydelse, säger hon.

Märk väl att hon inte vill spela med sina egna pengar – alltså köpa aktier. Hon vill använda DINA pengar till detta… vad vill man helst ha på statsministerposten – en som är okunnig om bilindustrin eller en som är okunnig om hur vanliga människor har det?

Sjuk konkurrens från kommunen

I Hudriksvall så får restaurangen i Folkets Hus 4 miljoner årligen i bidrag samt konkursskydd från kommunen. Resturang Statt på andra sidan gatan får inte ett rött öre i bidrag – ändå tävlar dom på samma marknad. Att detta är tillåtet i Sverige är skamligt och det borde vara brottsligt för en kommun att erbjuda sådana här villkor. Via HaX.

Förresten – behöver man nämna att kommunen är S-ledd?

Vilken undersökning?

På DN Debatt brister de fyra från vänsteralliansen ut ”Majoritet emot att låna till nya skattesänkningar”. Detta enligt någon ny undersökning, frågan är vilken. Refereras den undersökning som fanns på Aftonbladet? Den visade ju faktiskt på precis det motsatta: folk vill INTE ha höjda skatter. Det här uttrycket ”för lånade pengar” måste snart regeringen ta död på, annars kommer det verkligen att fastna i väljarnas huvuden. Det är ju riktigt – om man anser att alla pengar som människor skapar genom arbete och flit i grund och botten tillhör staten – dock vill jag påstå att detta inte är ett speciellt sunt sätt att se på saken.

Krisen är global. Men det finns ingen naturlag som säger att Sverige ska klara sig sämre än genomsnittet i Europa. Sverige är i grunden starkt och konkurrenskraftigt. Hade den moderatledda regeringen prioriterat jobben i stället för skattesänkningar så skulle arbetslösheten ha varit lägre och kvaliteten i välfärden högre.

Sverige är i grunden oerhört högt beskattat och dessutom väldigt beroende av exporten. Dyker den, försvinner den lilla marginal som folk tillåts ha (glöm inte att staten äger alla pengar) och så är vi på väg nedåt.

Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.

Att människor får behålla några hundralappar mer när det offentliga har tagit sitt är alltså ”slöseri”. Den extra fredagsmiddagen för den familj med små marginaler som regeringen har skapat genom skattesänkningarna är ”slöseri”. De röd-gröna vill helt enkelt ha mer mark över människors liv för att kunna driva sina frågor. Låt folk få leva sina liv.

Ännu roligare blir det när man ser att Sverige snart igen återtar förstaplatsen från Danmark i marginalskatteligan. När det gäller det totala skattetrycket ligger vi fortfarande på andra plats. Resten av världens länder – med lägre skatter alltså – måste ju enligt de röd-gröna vara hemska länder att bo i. Hemlösa barn på gatorna, ingen sjukvård och fattiga i vart och vartannat gathörn. Nu är ju verkligen inte sådant men retoriken blir allt mer manisk. Måtte inte dessa få komma till makten.

Gör det enklare för egenföretagarna

Regeringen visar en liten förståelse för egenföretagarna. Den sk. egenavgiften, vilken i stort sätt är det samma som arbetsgivaravgiften, sänks med 5 procent. Som egenföretagare så blir det uppenbart hur mycket pengar som verkligen går i skatt, för löntagare döljs detta  genom att arbetsgivaren betalar in skatten. Egenavgiften skall gå till en försäkring som egenföretagarna i stort sätt aldrig kan utnyttja. Johan Hedin beskriver:

I praktiken är det mycket sällan egenföretagare kan utnyttja sjukförsäkringen, eftersom man helt enkelt inte kan vara borta från marknaden utan att förlora den.

Jag, som själv var egenföretagare i många år innan jag tillsammans med min kompanjon blev småföretagare, vet hur tufft det kan vara att betala våra sjukt höga skatter. (Skatterna är lika höga för anställda, men de är bättre dolda bakom källskattefasaden.)

Särskilt trist har det känts att betala en premie för en försäkring som man aldrig bett om eller kommer att kunna utnyttja.

Sverige har återigen blivit lite mer friare…

”Totto” plockar inga poäng

Politikerförrakt späds på när uttalanden som detta dyker upp:

Det är bara i lobbyorganisationernas kafferum som man pratar turordningsregler. Vanligt folk bryr sig inte och ute på företagen kommer man överens med fackföreningarna.

Sven-Otto – du kanske kan ta ett besök ute i verkligheten, exempelvis Johan Hedins företag? Att totalt släta över en fråga på detta sätt borde vara förbjudet för ett statsråd. Står man för något bör man ha lite mer på fötterna än så.

Dock beror nog Expressens artikeln sanningen lite bättre: troligtvis kan det vara så att M och C har gjort upp och låtit M ta över ”sosse-rollen” för att säkra röster på det hållet och låta C driva på åt andra hållet. Efter en valseger så kanske reglerna lättas. Dock kommer M få ett stort problem med svekdebatten…

Svårt med procenten

Jag vet inte i vilken ända man skall börja i när det gäller skattefrågan. När man läser reaktionerna från vänsterkanten om regeringens skattsänkningar kontra sossarnas skattehöjningar landar man alltid i uttalanden som:

Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov – en fullkomligt logisk skattepolitik från min horisont sett.

Varför klagar man då i högan sky? Vi har ju exakt detta i Sverige idag. En som tjänar mer pengar betalar mer i skatt – både i kronor och procent – än den som tjänar mindre (förutsatt att höginkomsttagaren tjänar över brytpunkten för statlig skatt). Vad är då problemet? Vad ska vi räkna – kronor eller procent? Snälla berätta VAD vi skall jämföra och sedan håll er till det… som det är nu hoppar man mellan kronor (”skattesänkningarna går bara till de rika”) och procent (”50 % av skattesänkningen går till de 25 % rikaste”). Hur skall vi ha det…?

Vi kan inte tvinga folk att vara hjältar

Beatrice Ask (M) trampar idag riktigt snett på SvDs Brännpunkt. Folk skall tvingas – via lag – att vara hjältar. Det handlar om den sk. ”civilkuragelagen” och en utredning skall nu tillsättas för att undersöka hur en sådan lag skulle se ut. Vad tänker människorna på?

Vi skulle alltså få en situation där ”var och en att efter förmåga ingripa när någon är i nöd.” Vem tusan skall bestämma det? I domstol? En lag som denna skulle knappast få folk att hjälpa till mer och det hade snarare blivit det omvända. Letar polisen efter vittnen till något lär en person som inte ”efter förmåga har ingripit” hålla näbben. Detta leder då till färre fällande domar mot personer som begår brott. Snacka om omvända världen.

Läs också Hanna Wagenius. Det kan te sig tvärtom också – att människor lägger sig för mycket:

Tolererar domstolarna allt för många omotiverade ingrepp riskerar vi ett samhälle där folk exempelvis ringer 112 i onödan för att vara på den säkra sidan. Hur bra vore det egentligen på en skala?

Det beror på vem som säger det

Om det är någon som kritiserar regeringen så är det vänsterflanken. Och Ung Vänster får man ändå räkna till den yttersta vänstern. Dom kritiserar alltså regeringen för allt som dom gör – och inte gör. Det blir dock rätt lustigt när dom själva (för en gångs skull) lägger fram egna förslag:

Inför en genomgripande subventionering av lönekostnaden under det första året för arbetsgivare som tillsvidareanställer långtidsarbetslösa ungdomar.

Med andra ord en sänkning av arbetsgivaravgiften. Fast vem kommer inte ihåg Vänsterns ”vem tjänar på ungdomsrean”-kampajn? Märkligt att detta förslag nu verkar ”vänster” snarare än ”höger”… Via Algoth Throin och Hanna Wagenius