Nackdelen med monopol

Återigen saxat från Motpol, denna gången om apoteksmonopolet:

I DN Ekonomi skriver Patricia Hedelius om för- och nackdelar med avregleringen (ej online än) och hennes invändningar speglar monopolkramarnas argument ganska väl:

”En anställd i det statliga monopolet hade inte intresse av att sälja på mig mer läkemedel än vad jag behövde eller förorda det dyraste alternativet. En anställd i det statliga apoteksmonopolet hade inte ett vinstkrav hängande över huvudet vilket gynnade mig som kund i en utsatt position.”
Hedelius kunde ha nämnt att en anställd i det statliga apoteksmonopolet, av ovan nämnda anledningar, heller inte hade någon brådska att bistå kunden. Kunden hade ju ändå ingen annanstans att vända sig om han/hon bemöttes illa eller fick vänta oresonligt länge på sin tur. Just väntetiderna och den zombieliknande personalen är vi nog många som har upplevt och frustrerats över. Detta har varit en direkt konsekvens av monopolet. Utan konkurrens finns det helt enkelt ingen anledning att anstränga sig lite extra, att tillgodose kundens önskemål snabbt och effektivt.

Dessutom: menar Patricia Hedelius att hon blir blåst varje gång hon inte handlar i ett statligt monopol? Menar hon att varje bilhandlare, ElGiganten-anställd eller personal på Åhléns försöker lura på henne den dyraste varan och inte alls lyssnar på hennes önskemål? Om inte, vad skulle skilja morgondagens privata apotek från privata detaljhandelsbutiker vad service beträffar?

Men låt familjerna vara ifred

Diskussionen när det gäller föräldraförsäkringen har nu börjat komma på tapeten igen – antagligen ”tack vare” S-kongressen. Dock präglas hela debatten av ett riktigt, riktigt ”von Oben”-perspektiv.

Trist att partistyrelsen sviker oss i frågan om individuell föräldrarförsäkring. S-studenter med flera vill ha en individuell föräldrarförsäkring men allt vi får är en ynka extra pappamånad.

Orden är från Frida Perjus som är med i Socialdemokraternas Studentförbund. Johan Ingerö uppmärksammar precis det som debatten har blivit:

Lägg särskilt märke till perspektivet. ”Vi får”. Det handlar alltså inte om oss föräldrar eller om våra barn. Det handlar om en studentsosse som, enligt egen utsago, tillbringat:
”ett par månader i Mae Sot vid gränsen till Burma där jag skrev uppsats i statsvetenskap om burmesiska kvinnliga migrantarbetares organisation i Thailand.”
Verklighetens folk, möt den härskande klassen…

Att detta kommer från en ung socialdemokratisk vänsterfeminist är ju knappast förvånande, men när det skenliberala Birgitta Olsson skall försöka haka på blir det bara fel, fel, fel…

– Kan Mona Sahlin så kan Jan Björklund. Vi kan inte låta Socialdemokraterna gå om oss som jämställdhetsparti, säger Birgitta Ohlsson.

Kanske Birgitta inte vill låta Socialdemokraterna gå om som ”skatte- och bidragspartiet” heller? Birgitta har här helt köpt vänsterns problemformulering och vill alltså helt prompt, utan att egentligen tänka sig för, bestämma hur en familj skall ordna upp sina hektiska liv. I kommentarerna hos Ingerö får man se ett klassiskt argument angående bidrag:

Det finns väl inget antiliberalt i Ohlssons hållning. Sverige har världens kanske mest generösa föräldraförsäkring. Varför ska just detta bidragssystem vara hugget i sten och varför ska staten inte få ha åsikter om hur bidraget tas ut?

Problemet David Holmberg, är att staten tar pengar från oss medborgare för att sedan ge tillbaka de samma till oss – OM, men bara OM vi uppför oss som dom tycker. Vi skall helt enkelt hålla oss på mattan och dela upp vår föräldraförsäkring som politikerna vill. Inte så vi själva vill… utpressning med våra egna pengar helt enkelt. Om inte det är anitliberalt så säg…

Vill dom att vi skall ha mer pengar eller inte?

PJ Linder och Marknadsliberalen uppmärksammar att LO inte riktigt kan bestämma sig om ”vi” (som arbetar då) skall få mer pengar eller inte.

  1. Mer till dem som redan har” skriver LO tidningen.
  2. Kräver sedan generella löneökningar för samtliga som arbetar

Hur vill dom ha det? Mer pengar till de som jobbar eller inte? Eller är det kanske så att dom VILL att vi skall få mer pengar i plånboken bara företagen betalar mer? Mer pengar i plånboken tack vare skattesänkningar undanbedes. Skall det vara något är det företagen som skall få betala… inte ”det gemensamma”.

Thomas och skatterna

Thomas Östros har under kongressen visat på sitt och sitt partis totala förakt mot oss medborgare. Först ut (Via Apelsineld):

Generella skattesänkningar är ett slöseri med gemensamma medel.

Mannen har alltså helt tappat greppet om vartifrån skatterna kommer. Uppenbarligen så trycks dom i en hemlig källare i Rosenbad, dit endast finansministern har tillträde. Vad tror karln’ egentligen? Det är vi som arbetar och konsumerar som betalar in våra ihoptjänande pengar till stat, landsting och kommun. Inget annat… Vidare (åter igen genom Apelsineld):

Regeringen lämnar en skattesänkarskuld efter sig som vi får handskas med en lång tid framöver

Här skall noteras att i oppositionens budgetförslag finns också ett underskott – det måste alltså lånas. Dock pratas det inte om någon ”skattesänkarskuld” där inte. Hur menar Thomas här undrar jag? Statsskulder har väl uppkommit i alla herrans år både för att skatter har höjts och sänkts. Att lågkonjunkturen spelar in verkar inte finnas i åtanke. Man kan alltid hoppas att folk se igenom falskheten i detta i september nästa år.

Vart finns rasismen?

Har läst Jimmie Åkessons artikel på Aftonbladet och orkar inte kommentera den mer än vad alla andra har gjort. Dock, jag förstår inte vart rasismen finns. Visst, artikeln är ju en totalt förenkling av verkligheten och där allt skylls på invandring, men tonläget och argumenten ligger inte på en längre nivå än Ung Västerns hets mot höginkomsttagare. Det finns – precis som i SSUs texter – en uppräkning av sådant som är dåligt och i äkta Mona Sahlin-still så kommer det inga mer konkreta förslag än ”att jag lovar att göra allt jag kan för att ändra på detta”.

Dick Erixon har också svårt att bli upprörd.

Många pekar på att artikeln är full med sakfel (säg mig någon politikers debattartikeln som har blivit faktagranskad på detta sätt), men säg den politiker som hade klarat en sådan granskning? Att det görs mot Åkesson späder ÅTERIGEN bara på (SD)s martyrstämpel. Att ett parti får så mycket uppmärksamhet för en så dålig debattartikel är otroligt. Att Aftonbladet får kritik för publiceringen är ännu mer otrolig. Att folk anmäler artikeln för hets mot folkgrupp är bara inte sant… detta blir en spännande följetong!

PS. Om det är någon som tror att jag tar SSU och Mona Sahlin som liknelser för att koppla ihop dessa med (SD) så kan ni gå och kamma er. Den enda anledning är för att jag tycker att bägge är lika fåniga i sin argumentation DS.

Bodström får mycket uppmärksamhet

Thomas Bodström har det rätt tufft nu. Först hängs han ut som riksdagens storskolkare, sedan att han sitter med i en privatskolas styrelse (ajabaja för en sosse!) och nu har han dessutom blivit invald i kyrkofullmäktige. Ingerö rapporterar:

De garanterade mig att jag inte skulle komma in. Jag stod på tjugonde plats och jag ställde upp med stor tveksamhet. Vi var överens om att jag inte skulle ha tid med det av familjeskäl […] Jag får ta en diskussion om vad som gäller, om jag ska fullfölja det eller ej. Jag har inte behov av fler engagemang.

Garanterade att jag inte skulle komma in…? Sedan när avgör någon annan än väljarna sådana ting?
Den här sortens valcharader skämmer ut politiken. Vad sägs om färre politiska uppdrag och mer kvalificerade kandidater som inte redan är verksamma på två-tre olika nivåer redan.

Angående hans skolk i riksdagen: Tycker att hela historien visar på grundproblemet – riksdagen har tappat sin betydelse. Det är regeringen som ”styr” och besluten är i stort sätt redan bestämda när dom väl landar i kammaren. Att Bodström inte är det gör varken till eller från – beslutet hade blivit det samma.

Kan dock inte bestämma mig om jag har problem med hans (eller någon annans) yrkesutövning vid ”sidan om” riksdagsarbetet. Det är självklart bra med politiker som faktiskt är (eller iaf HAR varit) yrkesarbetare – nej, sakkunnig på något departement eller politisk sekreterare räknas inte. Då får man se riksdagsarbetet som en styrelsepost – inte ett heltidsarbete. I så fall skall dock lönen anpassas efter detta…

Är nyheterna verkligen vänstervrida

Två moderata riksdagsledamöter har skrivit en motion om att SVTs sändningar granskas ur ett höger-vänster-perspektiv eftersom dom anser att nyheterna mångt och mycket är vänstervinklade. Det kan man stundtals hålla med om i och med att många nyheter och inslag HAR en angreppspunkt från vänster – inte höger. SVT Anna Hedenmo välkomnar granskningen.

Vi har inget att dölja. Granska på! Jag känner mig helt trygg i hur vi jobbar

Anna som nog har stått för den mest vinklade rapporteringen av samtliga statstelevisionsprogramledare. Problemet är nog inte att SVT i sig är direkt vänstervridet, problemet är nog att hela Sverige är det. Finns det något i samhället som vi inte tycker om – då kräver vi direkt att politikerna skall göra något åt det. Det skall tillrättaläggas och detaljregleras utan att någon faktiskt ställer sig frågan – skall någon annan verkligen bestämma över medborgarnas vardag?

Motionen lär inte gå igenom och jag vill nog inte se någon kommission som löpande granskar SVT (det har vi den sk. Granskningsnämnden till) men det kanske leder till att diskussionen om den sk. ”fria televisionen” väcks till liv igen…

Borg: Oppositionen lånar till skattesänkningar

Då var repliken på regeringens ansvarstagande ekonomiska politik ute. Och inte helt förvånande är det en höjning av skatterna som skall hjälpa Sverige ut ur krisen. Den ena värre än den andra: (MP) 16,7 miljarder, (S) 19,6 och (V) toppar med 54,7 miljarder kronor. I retoriken så är det endast de rika som drabbas, men framförallt Vänsterpartiets förslag är solklart: skattesänkningarna som fått vanliga människor över tusen kronor över i månaden skall dras in. Det är ett slöseri att människor har fått högre marginaler och ett lite mer friare liv.

Att hög skatt på tobak håller nere viljan att röka är ett välkänt faktum, men att som Vänsterpartiet vilja höja skatt på arbete med 21,5 miljarder (inkomstskatt) och 20 miljarder (indirekta skatter) kan helt enkelt bara betyda att dom vill att färre skall arbeta. Det är i alla fall vad det kommer att sluta i. Framförallt när jag jagar bort viljan att investera och riskkapital ur landet med återinförd kapitalskatt och höjd bolagsskatt. Vänsterpartiet har inte kommit underfund med att vi lever i en global värld.

MP vill sparka undan bilen på alla som inte bor precis bredvid en pendeltågsstation genom att höja bensinpriset med 2 kronor (indirekt då, genom att höja koldioxidskatten). Hög skatt på bensin – mindre bil (se resonemanget ovan). Hur livet för medelklassbarnfamiljen med dagishämtningar, storhandel och boende skall gå ihop har man nog inte tänkt på. Men det är väl bara att ta cykeln antar jag…

Att oppositionen inte är överens ser man redan på siffrorna 55, 19 och 16 miljarder och läser man förslagen så blir det ännu värre. Att de röd-gröna inte har en mycket mer samlad politik med mindre än ett år till valet är nog en stor strategisk miss.

Den hårt marknadsförda beskattningen av de ”rika” är knappt ens kaffepengar i budgetsammanhang. Att svenskar med en miljoninkomst inte ska ha något jobbskatteavdrag beräknas ge 800 miljoner kronor. Visserligen tjänar både Sahlin & Reinfeldt mer än en miljon om året, men Sverige har alltså alldeles för få höginkomsttagare att beskatta för att få budgetkalaset att gå ihop.

Eric Erfors på Expressen sätter fingret på spiken. Allt prat om att det bara är ”rika” som skall betala är faktiskt populism. Undrar när folk inser PR-tricket? I september nästa år kanske ? Den ständiga utmaningen i landet med världens högsta skattetryck är att få folk att tro att någon annan alltid betalar. Det sitter iaf de röd-gröna och hoppas på nu.

Långsökt om S och SD

SvDs ledarblogg uppmärksammar att Mona Sahlins tal om att aldrig samarbeta med SD kanske inte gäller överallt i partiet:

Alla har väl till leda hört socialdemokratiska företrädare påpeka att de aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna.
På DN Debatt skrev Mona Sahlin exempelvis tillsammans med Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att:
”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att inte på något sätt samarbeta eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter nästa val.”
Kanske är det tänkt att läsas bokstavligt – att det är först efter nästa val som samarbete inte får ske.
På lokal nivå tycks man inte ha samma vattentäta skott som Sahlin et consortes vill ge sken av. I Sydsvenska Dagbladet berättas i dag om en demonstration mot kommunstyrets politik med avgiftsbelagd skolmat. Och det ser ut som att SD och S gör gemensam sak.

Det man bör lägga fokus på här är orden ” det ser ut som”, vilket är precis vad det är. Kanske vet ledarredaktionen mer om fallet än vad som står i Sydsvenskan, men jag kan inte se att det är något samarbete, mer än att man tycker lika i en fråga. Skall ”samarbete” vara det samma som att aldrig hålla med SD i någon fråga, kan riksdagsarbetet bli rätt trassig i nästa mandatperiod – om nu SD kommer in.

Rörligt är bäst

I alla fall när det gäller växelkurser. Det är på grund av detta som jag är väldigt mycket emot Euron. Länder är olika, politiskt och ekonomiskt. Vi har olika slags basindustrier och vi drabbas på olika sätt och olika hårt under en lågkonjuktur. Därför skall vi inte ha Euron – den bakbinder oss.

Effekterna av de stora underskotten i bytesbalansen framgår tydligt av nästa figur, som visar tillväxten i samma länder. Medan kapitalet flödar ut igen från de baltiska staterna, med förfärande ekonomiska konsekvenser, händer ingenting speciellt i Polen. En liten ekonomisk svacka blir det förstås – av ungefär samma storleksordning som i Sverige. Men ingen ekonomisk katastrof.

Hittat hos Den Hälsosamme Ekonomisten.