Orsak till klyftor

Hittade detta på Röger Jönssons blogg (i ett svar på en kommentar)

Roger Jönsson: Det håller jag med om. Fattigdom är grunden för ökade klyftor.

Märkligt – tycker alltid att den samlade vänstern jobbar för trycka ner höginkomsttagarna. Inte hjälpa de fattiga – dom nämns bara som anledning till att höja skatterna/införa förmögenhetsskatt osv…

Detta är skillnaden

Jag har sagt det till många av mina vänner, men Mary är först ut att skriva det:

Mona Sahlin talar till oss som om vi vore barn och jobbar hårt på jantelag och avundsjuka och sk. orättvisor menar Dick Erixon. Det är irriterande.

Fredrik Reinfeldt utgår i från att vi är vuxna och tilltalar oss därefter.

Jag gillar det senare.

Det gör jag med. Mona (och Thomas Östros för den delen) låter som två gnälliga sjuåringar från sandlådan när dom framträder. Skall dom kandidera till statsrådspositioner bör dom nog vässa retoriken lite…

(S) erkänner att skatten måste mörkas

När man pratar skatter så kommer man ofta till punkten då argumentet ”Svenska folket är ju så solidariska och VILL betala skatter”. Nu kommer erkännandet att man faktiskt är medveten om att det inte är så:

”Särskilt arbetsgivareavgifterna är höljda i dunkel för löntagaren eftersom de inte syns, vare sig på lönebesked eller deklaration (och spänn nu fast säkerhetsbältena – min anm.) Därför borde löntagaren få ut hela sin lön och sedan själv ansvara för att betala in avgifterna till socialförsäkringarna.”
Vänner av ordning och rättvisa. Hur tror ni detta skulle påverka skattebetalningsviljan? Och hur stort tror ni skattebortfallet skulle bli?

Citatet kommer från Bengt Silfverstrand, old school-sosse. Han erkänner här rätt upp och ned att om folk verkligen hade fått veta hur mycket pengar som försvinner in i den offentliga skattkistan, ja, då hade man inte alls varit lika pigg på att punga upp pengarna varje månad. Jag tycker att detta hade varit en fantastisk reform och hade verkligen ändrat folks bild av hur skattesystemet ser ut och hur mycket pengar som vi faktiskt blir beslagtagna på varje månad.

Via Johan Ingerö.

Sjuk konkurrens från kommunen

I Hudriksvall så får restaurangen i Folkets Hus 4 miljoner årligen i bidrag samt konkursskydd från kommunen. Resturang Statt på andra sidan gatan får inte ett rött öre i bidrag – ändå tävlar dom på samma marknad. Att detta är tillåtet i Sverige är skamligt och det borde vara brottsligt för en kommun att erbjuda sådana här villkor. Via HaX.

Förresten – behöver man nämna att kommunen är S-ledd?

Svårt med procenten

Jag vet inte i vilken ända man skall börja i när det gäller skattefrågan. När man läser reaktionerna från vänsterkanten om regeringens skattsänkningar kontra sossarnas skattehöjningar landar man alltid i uttalanden som:

Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov – en fullkomligt logisk skattepolitik från min horisont sett.

Varför klagar man då i högan sky? Vi har ju exakt detta i Sverige idag. En som tjänar mer pengar betalar mer i skatt – både i kronor och procent – än den som tjänar mindre (förutsatt att höginkomsttagaren tjänar över brytpunkten för statlig skatt). Vad är då problemet? Vad ska vi räkna – kronor eller procent? Snälla berätta VAD vi skall jämföra och sedan håll er till det… som det är nu hoppar man mellan kronor (”skattesänkningarna går bara till de rika”) och procent (”50 % av skattesänkningen går till de 25 % rikaste”). Hur skall vi ha det…?

Dagens (s)itat

Thomas Östros ”e’ la’ en go gubbe”. Vad tänker egentligen människan med när han säger:

Skatterna är nu nere på sådana nivåer att vi får svårt att klara kvaliteten i välfärden. Barnens skola och sjukvården behöver ökade resurser.

Citatet skall ses i ljuset av att Sverige har världens näst högsta skattetryck. Vi har dock långtifrån världens bästa ”barnens skola” eller sjukvård och ändå står karl och säger att vi måste höja skatterna. Från Aftonbladets utfrågning

Uppdatering: Fredrik Segerfeldt har en lite längre utläggning om Östros vilse i pannkakan.

”Man vill ju vara solidarisk”

I Rapport igår kördes ett reportage som inleddes med ”Klyftorna i Sverige ökar med regeringens politik” och hänvisar till den ökande skillnaden mellan folk som jobbar och folk som inte gör det samma. För att illustrera detta intervjuas två kompisar, en som jobbar på Volvo (Urban) och en som har jobbat på Volvo, men som har fått sparken (Daniel).

Efter lite amatörteater av de bägge inblandade där den arbetande besöker den arbetslösa så konstateras att den som har jobb har fått 1 426:- mer i månaden (på en månadslön på 25 000:-) men där den arbetslöse får 660:- mindre. Bägge fallen jämfört med år 2006. Hela reportaget andas ”låt det var som förut” vilket betyder att staten skall ta in 1 426:- från någon, för att sedan ge 660:- till någon annan. Vart de övriga 766:- skall gå framgår inte. Antagligen till något jämställdhetsprojekt…

Hela reportaget avslutas med att Urban (han som jobbar) säger:

Man vill ju vara solidarisk med dom som råkar illa ut

Tycker att Urban då skall öppna sin plånbok och GE Daniel 660:- Han får ju ÄNDÅ 766:- mer än 2006 – då har ju bägge kompisarna vunnit på det! Reportaget hade dessutom fått en lite mer pedagogisk vinkling om man istället för Urban hade satt Fatima, lokalvårdare med 16 000:- i månadslön och se om hon säger samma sak. Antar att hon hade haft några invändningar mot att bli av med 1 200:- i månaden för att en annan person – som inte jobbar! – skall få MER ut i handen efter skatt. Dock stämmer det väl inte in på SVTs ”Fria televisions”-idé och slopas därmed. Enklare då att sätta två höginkomsttagare i samma soffa och gnälla över 100-lappar.

Daniel fortsätter sedan om att han kan ”bli tvingad” att ta ett jobb som ligger under hans ”nivå” – både när det gäller pengar och kompetens. Detta exemplifieras med en pizzabagare – ”vad nu en sån har i lön”. Med en hög A-kassa hade han i stället kunna vänta in ”tills det vänder”. Detta är nog en vanlig inställning till A-kassan – det är ingen omställningsförsäkring, det är en livlina som i ”Vem vill bli miljonär”. Bara du har nått upp till en viss nivå, så skall du aldrig ramla under den… hur man nu kan tänka så med en lön på 25 000:- visar precis den ”solidaritet” som finns…

Partilinjen gäller?

Helle Klein visar på takhöjden i (S):

Bland de rödgröna väljarna är motståndet tydligt. Socialdemokratin är fortfarande mycket splittrat – i SVT:s Sifo svarar 42 procent att de är emot vilket går på tvärs med rådande partilinje.

Som Henry Ford – ”Du kan får en T-ford i vilken färg du vill, bara du vill ha en svart…” Tycker det är bra att Sverige gör en insats, läs mer här.

Feltänkt om SAS och företag Roger

Varför måste löntagarna alltid drabbas? Företagskunskapen hos socialdemokrater är av en sådant djup så att man undrar varför inte fler av dom blir börs-VD:ar. Man beklagar sig nu över att ”löntagarna alltid får ta smällen” när ett företag går dåligt. Min fråga är helt enkelt vad alternativet är?

Det undgick ingen i vinstras och våras hur IF Metall gick ut med att fackförbundet gick med på att sänka lönen tillfälligt för att rädda jobben inom industrisektorn. Det skulle förhandlas fram och det handlade om lönesänkningar ned till 80 procent av ursprungslönen. Löntagare i Sverige fick ta ansvar för att jobben skulle stanna kvar, medan regeringen valde att förbli passiv och inte göra mer, trots att det hade kunnat få Sverige på fötter snabbare. Löntagarna får ta smällen. Varför?

Vi får hoppas att Roger inte driver eget företag, i alla fall inte med anställda. Ett sådant företag hade inte klarat sig lång tid på marknaden. Dock i sin roll som Ystadspolitiker behöver Roger inte bekymra sig för pengar in-pengar ut – man höjer bara skatten om siffrorna blir röda.

Om vi nu har ett företag som visar minus så betyder detta att man producerar för mycket varor/tjänster till fel pris. Antingen för dyrt för att folk skall köpa eller för billigt så att produktionskonstnaden inte kan räknas hem. SAS befinner sig just nu där.

SASs ledning kan också konstatera att deras personal är dyrare än konkurrenternas. Lösningen är då att dels komma med krav på lägre löner (närma sig marknadspriset alltså) i kombination med att minska på folket (för att minska tjänsteproduktionen, folk flyger ju mindre än vad SAS räknar med). Detta torde vara glasklart.

Dock inte för Roger. Han tycker att lönepressen borde minska chefernas löner också. För löntagarna så minskas lönen med hänvisning till marknadsläget – för cheferna höjs den med hänvisning till den samma. Tankevurpa – det finns många fler personer som kan släpa runt på en drinkvagn och fråga ”kaffe eller te” på tre olika språk kontra personer som kan leda ett börsbolag med en omsättning på 50 miljarder och ca 20 000 anställda. Erik Eriksson kommenterar bra på Rogers blogginlägg:

I ditt exempel skulle en svensk VD behöva öka omsättningen med 0,02% för att motivera sin lön jämfört med den indiske VD:n.

Omvänt gäller givetvis att enskild kabinpersonal mycket väl kan göra ett stort arbete med att locka kunder till bolaget, men deras individuella möjlighet att påverka bolagets resultat är mycket, mycket begränsat och det påverkar givetvis deras lön.

Kanske bäst för Sverige om sossarna inte bedrev företag och framförallt inte med våra skattepengar. Investera själva i så fall!

Kjell-Olof Feldt kastar sig in i debatten

Skolbråket inom (S) går vidare, nu med nya inlägg på DN Debatt och denna gången är det Kjell-Olof Feldt som står för skrivandet. Om han skriver det som fd. socialdemokratisk finansminister eller som ordförande i Sveriges Friskolors riksförund låter jag vara osagt, men låt mig uttrycka mig såhär: detta är en partsinlaga. Dock är hans poäng helt riktig.

Men med tiden har nog de flesta socialdemokrater accepterat det faktum att företagande måste vara lönsamt, ge vinst, så att de som bidrar med nödvändigt kapital får ersättning för uppoffringar och risktagande. Staten som företagsägare kräver nu en rejäl, ”marknadsanpassad” avkastning på sitt kapital. Våra pensionspengar ska förvaltas med god avkastning som övergripande mål, för det kräver dagens och framtidens pensionärer.

Skulle då andra villkor gälla för det Carin Jämtin kallar välfärdsentreprenörerna?

Uppenbarligen tycker hon det. Synd bara, för i övriga sammanhang inser nog (S) att det blir bättre om man har ett vinstintresse. Det är en drivkraft som gör att företag startas igång – för vem vill sätta in pengar på banken om man inte får någon ränta för det? Precis så är det när företagare lägger ner tid, kraft och en mängd pengar för att dra igång en verksamhet. Finns inte incitamenten, så startas det inget – eller i vart fall många färre företag.

Även Kent Persson (M) skriver bra idag.