Måste vi verkligen dela upp världen i kön…

Melodifestivalen har precis avslutat sin sista deltävling – om det nu är någon som av någon anledning råkat missa detta. Följer det inte direkt, bryr mig inte alls – men har ändå sett de flesta deltävlingar. Mest för att höra bidragen, sedan har jag faktiskt stängt av TV:n eller bytt till någon annan kanal. Musik intresserar mig ändå.

Som vanligt är väl bidrag generellt inte alls speciellt bra, men i år – framförallt tredje deltävlingen – så har det varit rätt ok (med Mello-mått mätt). Så nu när den sista delfinalen har avslutats kan det väl vara trevligt att se lite vad som skrivs av ”experterna”. Surfar då in på SvD där man möts av:

Som om tävlingen avgjordes i Saudiarabien

Ett program i svensk TV, där vi har tydligt uttalade HBT-personer (Army of Lovers), lättklädda dansare (kvinnor och män), mer eller mindre utmanande klädda artister osv, jämställs alltså med en diktatur som styrs av shahira-lagar, där kvinnor inte får köra bil eller gå ”obeslöjade” på gatan. Och anledningen – jo, svenska folket tänkte inte tillräckligt genus genus när dom ringde in och röstade…

Om detta är problemet med jämställdheten i Sverige idag – ja, då har vi faktiskt inga problem…

Är det någon skillnad på män och kvinnor

Fick en son för 12 veckor sedan. Vi har sedan dess träffat tre andra ”småbarn”: flicka 15 månader, flicka 13 månader och pojke 14 månader. Har bara reflekterat över hur dessa barn har bemött vår lilla son.

I fallet med flickorna har dom uppmärksammat lilla O så fort vi har kommit innanför dörren. Trots att han har varit nerpackad i sin bilbarnstol. Dom skall kramas och titta och är nyfikna  mer eller mindre genom hela kvällen.

Pojken därimot lade inte märke till lilla O under hela kvällen. Trots att jag försökte få honom att titta och klappa.

Har ”könsmaktsordningen” påverkat barnen redan efter 13-14 månader eller ÄR det faktiskt så att det (generellt förstås) är någon slags skillnad mellan pojkar och flickor?

Märk väl att jag inte lägger någon som helst värdering i detta – bara konstaterar skillnaden.

Jante lever!

Via Fredrik Segerfeldt hittar jag detta.

Låt oss tänka lite på vad det är Lenas skriver. Det är alltså olyckligt att en människa har råd med en flaska champagne på en uteservering, eftersom det är en social handling. Man ska inte få konsumerar något publikt, i alla fall inte något som alla andra inte också har råd med. Man ska inte visa att man har gjort något med ett värde, som någon annan funnit så värdefullt att han eller hon har velat betala henne så mycket att det räcker till skumpa på krogen.

Och helst av allt ska sådant beteende motverkas med politikens våld, det vill säga pengarna ska tas från människan, inte primärt för att andra behöver dem bättre, utan för att själva företeelsen att någon kan köpa sig en flaska champagne på en uteservering är så obehaglig att den inte bör förekomma.

Läs hela.

Orsak till klyftor

Hittade detta på Röger Jönssons blogg (i ett svar på en kommentar)

Roger Jönsson: Det håller jag med om. Fattigdom är grunden för ökade klyftor.

Märkligt – tycker alltid att den samlade vänstern jobbar för trycka ner höginkomsttagarna. Inte hjälpa de fattiga – dom nämns bara som anledning till att höja skatterna/införa förmögenhetsskatt osv…

Vänsterns grundfilosofi

Bono från U2 får en slänga av skeden i SvDs ledare idag:

Bono och U2 vill dock gärna behålla så mycket som möjligt av sina inkomster. Bono vägrar svara på frågor om han använder sina egna pengar för biståndsprojekt och när Irland införde ett tak på 250000 euro för skattefria royaltyintäkter 2006 flyttade U2 sitt bolag till Nederländerna för att undkomma Irlands bolagsskatt på 12,5 procent. Ett par månader tidigare, under en konsert i Dublin, krävde Bono att Bertie Ahern, Irlands dåvarande taoiseach (premiärminister) skulle höja Irlands biståndsbudget från 0,5 till 0,7 procent av BNP.

Detta är egentligen inte så märkligt. Personer som är vänster i grunden fungerar såhär. Man vill satsa en mängd pengar på en massa ”fina” saker – bara det är någon annans. Att man sedan ser om sitt egna hus och inte vill dela med sig mer än nödvändigt sitter också i ryggmärgen hos vänstern.

Percy Barnevik har nog gjort mer för fattigdomen än Bono.

Dräpande av Bergh angående subventioner

Detta är genialiskt, signerat Andreas Bergh:

Självklart kan en skattenedsättning ses som en subvention. Enklast blir diskussionen dock om även subventioner ses som subventioner, varvid frågan blir endimensionell: Hur mycket subventioneras olika aktiviteter i ekonomin:

Anställning (ej hushållsnära) av höginkomsttagare som betalar värnskatt. Summan av lagstadgade sociala avgifter, värnskatt, vanlig statlig inkomstskatt och kommunalskatt gör att nästan bara storföretag och statliga verk har råd med dylika.

Därefter hittar vi anställning av höginkomsttagare som inte betalar värnskatt. Aningen billigare, men fortfarande inget Svensson kan unna sig.

Anställning av vanlig löntagare är i jämförelse med ovanstående rena kapet: För en totalkostnad på 14000 kan personen få uppemot 8000 i handen. (tidigare bruttokostnad var 16 000 – passa på innan jobbskatteavdraget ryker!)

På ännu högre subventionsgrad hittar vi anställning av unga, gamla och flyktingar, enligt de så kallade nystartsjobben som ger dessa grupper sänkt arbetsgivaravgift. Rabatten gjordes nyligen ännu större som en krisåtgärd.

Prylar är enligt detta synsätt mer subventionerat än att anställa människor. På de flesta grejor utgår bara 25 procents moms.

Livsmedel är ännu mer subventionerat (dock ej levande djur, förutom ostron, som är levande men räknas som livsmedel och därför omfattas av undantaget och endast momsbeläggs med 12 procent. Gäller dock ej om ostron säljs som naturläkemedel).

Ännu högre subventioner får böcker och tidskifter (dock ej e-böcker och e-tidskrifter, eller böcker där mer än hälften av sidorna är avsedda för urklippning), med bara 6 procents moms.

Viss idrotts- och kulturverksamhet är helt momsfri, liksom terapi hos legitimerad psykolog.

Lönebidragsanställning i idéell förening med kommunalt bidrag måste anses synnerligen högt subventionerad.

Bland de allra mest subventionerade hittar vi de 156 personer som åtnjuter Statlig inkomstgaranti för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv.

Touché!