Omröstning om EUs budget skall hållas hemlig

Så verkar det som att EU-ländernas regeringschefer har kommit överens om en långtidsbudget för EU. Runt 8 700 miljarder kronor under åren 2014 – 2020 vilket för Sverige verkar landa i ca 4 000 kr / person årligen.

Reinfeldt har med näbbar och klor kämpat för att behålla rabatten, vilken finns till för att bidka nettobetalarna inom unionen. Som med gökungarna i fågelboet vet alla regeringschefer att om man inte ropar högst kommer någon annan att lägga beslag på pengarna.

Det mest anmärkningsvärda är EU-parlamentets talman, Martin Schultz, uttalande om att omröstningen om budgeten i parlamentet skall hållas hemlig. Talmannen för en folkvald församling går alltså öppet ut och säger att omröstningar skall hållas hemliga!

Vid en omröstning blir pressen hemifrån hård på många ledamöter. Svenska ledamöter från Folkpartiet och Socialdemokraterna har tidigare haft andra åsikter än sina partier hemma när det gäller EU:s budget.

Bra – politiker skall hållas något på avstånd från partierna och inte lyda partipiskan i alla frågor. Lite mer av denna varan behövs i vårt egna parlament, riksdagen, men nu får vi nöja oss med EU-parlamentet istället.

Som vanligt var förhandlingarna en riktigt nattmangling. Rekommenderar er att läsa Cervenkas krönika… är det verkligen utpumpade, natttrötta personer som vi vill skall ta sådana här viktiga beslut?

DN1 DN2 SvD Aftonbladet

Detta är vad EMU leder till…

Jag är för EU – i grunden. Det är en fantastisk tanke att personer, varor, kapital och tjänster skall kunna röra sig fritt över landsgränser. Dock gillar jag inte vad EU har blivit – en byråkrati. Inte FÖR medborgarna, men EMOT dem – ja, så känns det ibland. Precis som i Sverige, får man känslan att medborgarna är till för staten/EU snarare än tvärtom. Nåja…

Jag fick inte rösta om EU-inträdet, men det fick jag när det gällde EMU. Jag röstade Nej. Jag tror inte på en gemensam valuta mellan en mängd olika länder; olika kulturer, olika sätt att driva finanspolitik, skattepolitik. Vi har ingen gemensam informationskanal (europatäckande TV-kanal eller tidning), vi har inget gemensamt språk. Vi har kort och gott för lite som binder oss samman för att vi skall ha en gemensam valuta.

En risk som jag också såg var att EMU leder till ett mer ”Europas Förenta Stater” där man inom kort upptäcker att EMU inte funkar och så smygs det in en EMU-skatt, sedan en EMU-riksbank och så är man på ett sluttande plan mot att göra de nationella parlamenten helt maktlösa.

I och med Grekland ser man att det börjar ske: i en kolumn i SvD skriver Mats Hallgren:

Före nödlånet var varje eurolands statsskuld varje eurolands eget ansvar. Så är det i realiteten inte längre. En konsekvens av att alla euroländer nu tagit ansvar för Greklands statsskuld blir att alla euroländers statsskulder i framtiden är alla euroländers ansvar. Och eftersom statsskulderna kan sägas vara de årliga budgetunderskotten lagda på hög, blir också alla länders finanspolitik alla länders gemensamma ansvar.

Skall bli intressant att se vad Greklands kaos leder till. Historien är inte över än…

Uppdatering: Nils Lundgren skriver ”vad va’ det vi sa”

Birgitta får smaka på egen medicin

Appropå EUs föräldraregler – nu har Birgitta Ohlsson (vår nya EU-minister) sagt ifrån. Varför förstår jag inte, trodde att Birgitta gillade att någon annan bestämmer hur en barnfamilj skall sköta om sina barn.

Problemet för Birgitta är – som jag ser det – två saker: dels att EUs lagstiftning krockar med Sveriges, dels att denna regleringsiver inte överensstämmer med hennes egna. Att kalla sig liberal och feminist går tydligen inte att kombinera – i alla fall lyckas inte Birgitta med detta.

Detta upprör både höger och vänster – vilket är bra.

Jag spår att inom 3 år är Birgitta med (FI). Detta förutsätter dock att oppositionen vinner valet så att Birgitta blir utan statsrådsplats.

Kan inte folk få leva sina liv i fred?

Det dummaste jag hört på länge:

Det är mammaledighet som EU:s jämställdhetsutskott röstar om på tisdag. Inte ett ord nämns om att pappor borde få ersättning för att ta hand om sina barn.

[…]

Men för länder som Sverige, som redan i dag har fler föräldradagar, blir den konkreta förändringen snarare att kvinnor inte längre kommer att tillåtas att arbeta de sex första veckorna efter förlossningen.

Inte nog med att det bara står ”mammor” (inte föräldrar) är illa nog, men att folk inte skall få bestämma över sina egna liv är bara så fel, fel, fel… låt kvinnorna bestämma över sina egna kroppar och familjerna över sina egna prioriteringar så blir allt så mycket bättre. Förutom statistik-feministerna, men vem bryr sig om dom?

EU virrar

Obama har inte bara svårt på hemmaplan – han har också svårt att få tag på vem som faktiskt styr i EU efter tillsättningen av den nya presidenten och utrikesministern (för ni har väl inte missat det?).

Meningen med det nya EU var att det skulle uppfattas som en röst i världspolitiken. Istället är det svårare än någonsin att svara på Henry Kissingers klassiska fråga; vem ringer jag om jag vill tala med Europa?

Att EU – som med Lissabonfördraget skulle bli en röst i världspolitiken – inte kan bestämma vem som skall lyfta luren när världens mäktigaste, demokratiskt valda statschef ringer är ju pinsamt.

Samma demokratiska princip i Sverige som i EU?

Johan Norberg skriver tänkvärt om Irlands om-omröstning om Lissabonfördraget:

Tänk om de rödgröna vinner valet nästa år men regeringen vägrar avgå. Då kan de säga att de ska ´lyssna´ och ´förstå´ och att väljarna egentligen inte röstade emot dem, utan bara var missnöjda med ekonomin och så utlyser de nyval när konjunkturen har vänt och arbetslösheten har minskat.

Demokrati – bara folket röstar rätt?

Myten om gurkor var tyvärr sann…

Alla kommer säkert ihåg EU-myten (som tyvärr var sann) om gurkor. Nu börjar EU-byråkraterna hitta nya, spännande områden. Nu skall dom också ha synpunkter på vilken nationalitet på programmet som visas på TV!

Det är för mycket amerikanskt innehåll i svenska tevetablåer, anser EU-kommissionen. Enligt ett EU-direktiv måste åtminstone hälften av sändningarna utgöras av europeiska produktioner. Och Sverige ligger ”sämst” till i unionen med bara 45 procent.

Vad hände med ”fri rörlighet”? Det är så att man baxnar…

Margot svarar

Efter Timbros rapport om EUs propagandapengar så har nu Margot Wallström – ytterst ansvarig i EU för kommunikationen med medborgarna – svarat på DN Debatt:

Vår årliga kommunikationsbudget, inklusive personalkostnader och kontor i samtliga 27 medlemsländer, uppgår till cirka 2,1 miljard kronor. Utslaget på hela EU:s befolkning motsvarar det cirka 4 kronor per invånare och år eller 0,02 procent av EU:s årliga budget.

Det är så att varje område inom EUs organisation också har en kommunikationsbudget. 2,1 miljarder är bara de pengar som Margot spelar med. EU blir vad medlemsländerna gör det till. Men för att det ska bli både bra, trovärdigt och demokratiskt måste förstås medborgarna spela en avgörande roll. Och som Paulina Neuding skriver:

När EU-medborgarna får en chans att säga sitt om EU, brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet. Sverige och Danmark röstade nej till EMU-medlemskap 2003 respektive 2000, Irland röstade nej till Nicefördraget 2001 och nej till Lissabonfördraget 2008, och Frankrike och Nederländerna röstade nej till EU-konstitutionen 2005.

Dock verkar det inte har gått fram till politikerna, istället försöker dom omvända oss till att gilla EU. Med våra egna pengar… men, det är ju ”bara” 4 spänn, så det kan vi väl bjuda på. Eller inte…