Margot svarar

Efter Timbros rapport om EUs propagandapengar så har nu Margot Wallström – ytterst ansvarig i EU för kommunikationen med medborgarna – svarat på DN Debatt:

Vår årliga kommunikationsbudget, inklusive personalkostnader och kontor i samtliga 27 medlemsländer, uppgår till cirka 2,1 miljard kronor. Utslaget på hela EU:s befolkning motsvarar det cirka 4 kronor per invånare och år eller 0,02 procent av EU:s årliga budget.

Det är så att varje område inom EUs organisation också har en kommunikationsbudget. 2,1 miljarder är bara de pengar som Margot spelar med. EU blir vad medlemsländerna gör det till. Men för att det ska bli både bra, trovärdigt och demokratiskt måste förstås medborgarna spela en avgörande roll. Och som Paulina Neuding skriver:

När EU-medborgarna får en chans att säga sitt om EU, brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet. Sverige och Danmark röstade nej till EMU-medlemskap 2003 respektive 2000, Irland röstade nej till Nicefördraget 2001 och nej till Lissabonfördraget 2008, och Frankrike och Nederländerna röstade nej till EU-konstitutionen 2005.

Dock verkar det inte har gått fram till politikerna, istället försöker dom omvända oss till att gilla EU. Med våra egna pengar… men, det är ju ”bara” 4 spänn, så det kan vi väl bjuda på. Eller inte…

…och nu blev Kalle anmäld också

Fast åter igen, det är Egmont som anmäls till KO, inte Kalle Anka själv. Detta för fildelarserien som jag skrev om tidigare idag.

Serien kan inte ens med mycket vilja tolkas som något annat än två sidors tjat om att man ska köpa original-cd, att musik måste köpas för annars svälter artisterna och att man kan råka väldigt illa ut om man piratkopierar trots att skivbolagen är riktigt trevliga och snälla på alla sätt

Kan inte riktigt mer än att hålla med. Skall bli intressant att se vart denna anmälning leder till. Troligtvis ingenting, men debatten är nyttig.

Kalle Anka backar

Eller  tja, Egmont – serieförlaget – backar när det gäller publiceringen av fildelningspropagandan.

Debatten blev massiv efter Kalle Anka-serien som publicerades förra månaden. Nu backar det svenska förlaget Egmont.

– Kalle Anka är ren underhållning, att serien tar upp ett ämne som är så omdebatterat i Sverige är en ren slump.

Hon försäkrar att Egmont inte försöker att blanda sig in i fildelningskriget.

– Vi tar aldrig ställning i några politiska frågor.

Sensmoralen i serien är, enligt Marika Bark, är att man ska hålla sig på rätt sida om lagen.

Undrar om Egmont själv har varit på ”rätt sida lagen” i denna fråga. I alla fall har dom varit på fel sida moraliskt. Synd bara att serien redan är publicerad.

Aktier = avkastning?

TT visar idag upp ett typexempel på hur man tar ett nyhet, skalar bort alla som helst bakomliggande faktorer, ställer ägare mot konsumenter och trycker sedan plattan i botten. Resultatet blir detta:

Trots förväntningar om sämre tider fortsätter börsbolagen att vräka ut pengar över sina aktieägare

Tjusigt va’? Och hur kommer man undan med en sådan nyhet – jo, folk har ingen aning om hur aktier fungerar eller vad ens utdelning ÄR för något. I Sverige är ”ägare” ett skällsord, ”aktier” är förknippade med stora hemska företag och kombinerar man de två får man det ondaste i världen (efter den borgerlig regeringen) nämligen ”aktieägare”. En aktieägare är en fet direktör, man, 55 år gammal som äter gåslever i sin villa i Djursholm. Visste ni inte det?

Ja, usch och fy – aktieägarna tar alla våra pengar. Nja, går man tillbaks till ”Företagsekonomi för dummies” så vet man att inget företag kan drivas som välgörenhet, pengarna MÅSTE in någonstans. Så är det bara. Sedan går det heller inte att gå plus-minus-noll hela tiden eftersom man måste göra en vinst för att återinvestera i företaget så att detta kan växa.

För att få in kapital till ett företag så måste någon (person/organisation) investera i företaget. Detta innebär att man köper en del i ett företag för X antal kronor. Ej heller detta gör man av välgörenhet – man vill ha vinst. Inte sätter väl folk in pengar på banken till 0 procents ränta – nä, avkastning måste man ha. Vad man sedan ska ha vinsten till skiljer: jag vill ha mer pengar för att kunna återinvestera delar i nya aktier samt konsumera upp en del, Investor tar vinsten och investerar i nya företag och Gunnar i Alvesta gör det för att få en bättre pension (eftersom staten inte klarar av att fixa det, trots alla löften till Gunnar genom åren).

Så, när jag nu har investerat ett antal kronor av mina pengar så vill jag ju ha avkastning. En vinst. Ett ”tack för att du är villig att satsa på oss”. DET är avkastning. Hade ett företag aldrig kastat av (det heter inte så jag vet, men det var lite roligt) så hade ju ingen viljat satsa på det företaget. Eller iaf varit mindre villiga att göra det.

Som nämns i bloggen nedan så motsvaras ”miljardregnet” av en direktavkastning på 4,5% – inte mycket att skryta med jämfört med en bankränta. Och då har ändå aktieägaren (ja, han i Djursholm) tagit en mycket större risk än om han hade satt in pengarna på banken.

Lägg av TT… gå en kurs innan ni skriver om ekonomi

[Folkkapitalism.nu]