Kategoriarkiv: Reflektioner

(S) erkänner att skatten måste mörkas

Publicerat av
Svara

När man pratar skatter så kommer man ofta till punkten då argumentet ”Svenska folket är ju så solidariska och VILL betala skatter”. Nu kommer erkännandet att man faktiskt är medveten om att det inte är så:

”Särskilt arbetsgivareavgifterna är höljda i dunkel för löntagaren eftersom de inte syns, vare sig på lönebesked eller deklaration (och spänn nu fast säkerhetsbältena – min anm.) Därför borde löntagaren få ut hela sin lön och sedan själv ansvara för att betala in avgifterna till socialförsäkringarna.”
Vänner av ordning och rättvisa. Hur tror ni detta skulle påverka skattebetalningsviljan? Och hur stort tror ni skattebortfallet skulle bli?

Citatet kommer från Bengt Silfverstrand, old school-sosse. Han erkänner här rätt upp och ned att om folk verkligen hade fått veta hur mycket pengar som försvinner in i den offentliga skattkistan, ja, då hade man inte alls varit lika pigg på att punga upp pengarna varje månad. Jag tycker att detta hade varit en fantastisk reform och hade verkligen ändrat folks bild av hur skattesystemet ser ut och hur mycket pengar som vi faktiskt blir beslagtagna på varje månad.

Via Johan Ingerö.

Oj – måste man jobba?

Publicerat av
4

Via Apelsineld hittar jag ”The Oslo diaries”. Apelsineld beskriver detta bäst själv:

I fem bloggposter jobbar ”Kameleonten” åt ett bemanningsföretag i Oslo, på tre uppdrag. Temat är ungefär: ”Det är väldigt orättvist att man måste arbeta för att försörja sig”. ”På alla arbetsplatser är det ett gott gäng med arbetare som gör sitt bästa för att maska och dölja fel”. ”Vi tar det ganska lungt”. ”Chefer är hemska som vill att man gör ett bra jobb”. ”Fan också, nu blev jag av med uppdraget igen! Jag som verkligen behöver pengarna!”

Passa på att läsa hela inlägget, eller direkt på ”vikariekneg i Oslo”. Har man denna inställning när man väl jobbar, ja då är det inte direkt otroligt att man faktiskt inte har jobb. Vad har människor för problem att bli beordade av någon? Gillar man inte det, ja då får man utbilda sig och jobbar hårt så att man bli någon som snarare bestämmer över folk istället för bli bestämd över.

För att öppna eget lär dessa människor INTE göra.

Stora problem med statistiken

Publicerat av
Svara

Sänd mina rötter regn uppmärksammar att statistik inte alltid är riktigt rättvisande. Denna gång är det en undersökning om ungdomar som på olika sätt bli kränkta:

Var tredje ungdom har varit utsatt för upprepade kränkningar, hot eller våld under det senaste året och sex procent av flickorna har utsatts för regelrätt våldtäkt, enligt en ny rapport från en forskargrupp i Sundsvall.

Visst, detta inte så värst roliga siffror. Dock blir det lite annat när man läser hur utvalet har gjorts:

Över 2 000 unga kvinnor och nästan 1 000 unga män som besökte någon av nio utvalda ungdomsmottagningar våren 2007 ingår i undersökningen.

Det torde vara rätt rimligt att man i mycket högre grad besöker en ungdomsmottagning om man faktiskt HAR utsatts för brott, vilket gör att urvalet blir otroligt snedvridet och helt absurt.

Ungefär som att dra slutsatsen att 100% av medborgarna i Sverige har någongång utsatts för brott, deltog var det personen som under ett år besökte en polisstation. Både SvD och Aftonbladet har ingen koll på siffror.

Hägglund rör om i grytan

Publicerat av
Svara

Göran gör det igen – hetsar ”kultureliten” mot medel-svensson. Det är i alla fall vad man kan tro när man ser reaktionerna på hans debattartikeln. Antalet blogglänkar är stoort…

Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Det har stått klart i filmer och böcker i mer än trettio år. Men under senare tid har den andan spridits till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar inte bara om mediala Reclaim the street–upplopp och ”konstnärer” som lever på att provocera och sprida olust i det offentliga rummet. Det handlar också om en allmän politisk trend.

Jag ser artikeln mer som ett försvar mot ”Svensson” än som angrepp på någon. Hägglund har en ganska djup poäng i artikeln som i stort sätt är glömd hos politiker – låt folk leva som dom vill. Dock har politiken gjort dessa saker ”förbjudna”:

Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt.

Folk vill inte leva efter siffror. Visst, alla hade väl velat se att Rapport glädjande meddelade att män och kvinnor delade exakt lika på föräldraförsäkringen, men när familjen själva sätter sig ned vid köksbordet så glöms genusstatistiken och vår vardag blir viktigare. Hur passar det med våra karriärer? Är det mitt eller ditt jobb som viktigare/bättre betalt/svårare att försvinna ifrån? Detta borde inte politiker lägga sig i.

Dock gäller det att KD lägger sina övriga förmyndaridéer på hyllar (alkoholpoltiken bl.a.) om Hägglund skall bli trovärdig. KD har lång väg att gå, men debatten som sådan tycker jag är oerhört viktig.

Läs också: Dick Erixon, Johan Ingerö,

Är du osäker på Sahlin?

Publicerat av
Svara

Läs då först Johan Ingerö:

Detta går ju inte ihop. I det första svaret säger hon att inkomstskatten måste upp, trots att hon enligt egna uppgifter inte har räknat på kostnaderna och därför inte heller kan veta om den måste upp. I det andra svaret ger hon det mer rimliga svaret att ROT-avdraget är tänkt som en tillfällig stimulans i dåliga tider.

Socialdemokraternas ekonomiska politik kan därmed sammanfattas som följer:

Skattesatserna är skrivna i sten medan de faktiska intäkterna, genom diverse avdrag som införs och avskaffas beroende på dagshumör, är förhandlingsbara. Den principiella ståndpunkten är att ingen har rätt till sina egna pengar och att skatten ska höjas, inte för att den inte drar in tillräckligt utan för att den definitionsmässigt är för låg.

sedan Fredrik Segerfeldt:

Måtte denna kvinna aldrig få representera Sverige, någonstans, någonsin.

Och om du undrar, nej, det beror INTE på att hon är kvinna.

Ett tuffare Sverige?

Publicerat av
Svara

Nja, inte om man håller sig till siffror:

Riksdag och Departement rapporterar om att utanförskapet har ökat under det senaste året. Det är inte konstigt med finanskrisen och dess effekter. Men hur har utvecklingen varit sedan maktskiftet? Svaret är att utanförskapet har minskat med 198 636 stycken personer, från  1 044 636 stycken personer i augusti 2006 till 846 000 stycken personer augusti 2009.

Förraktet mot regeringen

Publicerat av
Svara

Aftonbladet jämrar sig nu över regeringens sätt att presentera budgeten på. Istället för att dra alla punkter under en och samma nyhetsinslag i Rapport sprider istället regeringen ut förslagen över några veckor. Detta för att ge ett jämnare fokus på nyheterna. Detta gillas dock inte av Aftonbladet:

Det är inte frågan om att riksdagen först får ta ställning. Frågan är om regeringen ens är inblandad eller om det är Moderaternas strategiske partisekreterare Per Schlingmann som dirigerar presentationen av budgeten. Han vet att media sväljer hela betet och ingen kan ens diskutera förslagen eftersom de tillrättalagda presentationerna sker långt från den demokratiska församlingen.

Men snälla. Budgeten är fortfarande ett förslag och skall fortfarande klubbas igenom i riksdagen. Att det presenteras förslag innan dom egentligen är klubbade är vardagsmat och Aftonbladet vet självklart detta. Dock är det snarare sur eftersmak att regeringen får så mycket uppmärksamhet som är problemet.

Dock, det finns en poäng här. Riksdagen HAR blivit ett transportkompani, där besluten egentligen bestäms i korridorer och utskott. Riksdagen har tappat sin makt och gett den till partierna.

Det är visserligen i riksdagen som de formella besluten fattas, men i praktiken är det bara en kodifiering av överenskommelser som träffats i EU, i regeringskansliet eller i de centrala partikanslierna. Denna riksdagens osjälvständighet är en direkt följd av grundlagens utformning. Genomgripande konstitutionella förändringar såsom införandet av tvåkammarsystem, författningsdomstol och presidentstyre krävs därför för att ändra på detta.

Orden är fd. riksdagskvinnan (heter det så?) Anne-Marie Pålsson (M) och återfinns på Aftonbladet (ta-da!) Debatt (via Johan Ingerö). Demokratiunderskottet i Sverige har debatterats under en längre tid på liberala bloggar, men det är först när detta går emot Aftonbladets röda tro, DÅ passar det att gapa högljudt. Undrar vad Aftonbladets lösning är – författningsdomstol?

Marx har letat sig in i (S)

Publicerat av
Svara

Efter debatten med vinster i vård och skola (fast ingen annanstans) konstaterar PJ Linder att detta är plockat direkt ur Karl Marx skrift. Eller vart fall inspirationen…

Enligt hennes matematik är varje överskottskrona för välfärdsföretagaren en underskottskrona för välfärden. Varje krona i vinst kunde istället ha använts till bättre tjänster.

Man undrar om det är likadant på Hemköp. Skulle de erbjuda godare mat och bättre service ifall det var förbjudet för dem att tjäna pengar? Skulle ett vinst- förbud för SAS leda till uppgradering för alla? Carin Jämtin tog inte upp just den tråden.

Vad Jämtin svarar på det låter jag vara osagt. Intressant ändå hur man kan resonera på detta sättet endast när det gäller vissa branscher. Mat och bostäder torde faktiskt vara mer livsviktigt än skola och vård, men dessa marknader får tydligen gå med vinst. Och vi måste väl dessutom säga att det går ganska bra att hitta både mat och husrum runt om i landet. Nja, hyfsat bra… hyresregleringen ställer ju till det en del. Skola och vård bord få fungera på samma sätt.

Kanske något på samma spår

Publicerat av
Svara

Jag hade en liten utläggning för någon dag sedan – att tiden har sprungit ikapp (S) och vänstern i allmänhet. Kanske folk har blivit för upplysta helt enkelt. Attlia är inne på samma spår:

Kanske har tiden tillslut hunnit ikapp socialdemokratin? Partiet som egentligen föddes 1914, då de revolutionära socialisterna gick sin egen väg. Kvar blev revisionisterna, de som trodde att socialism kunde införas genom fria val och parlamentarism.

Och det gick ju ändå bra. Förutom en liten ”glitch” mellan 1976-1982 och 1991-1994 så har vi haft en (S)-regering. Dock, klassbegreppet urholkas mer och mer. Färre och färre människor tror på idéen att dela upp människor i grupper och ställa dessa mot varandra. Att vara tjänsteman eller arbetare är ingen garant för en löneskillnad och hantverkare (klassiska arbetaryrken) blir egna företagare och gränserna mellan olika grupper suddas ut. Precis som Attila, så tror jag att detta är något som Socialdemokratin förlorar på.

Vänstern har alltid behandlat folk i grupper, som inte sällan ställs mot varandra. Därför får nu – framförallt (S) – svårare i opinionen. Främst märks detta i Stockholm… världen förändras och inte (S) med den.