Äntligen en ombudsman!

Jag är ingen ”fan” av myndigheter och ombudsmän av olika slag, men det beror inte på ombudsmän i sig, utan att dom sällan är privata initativ. Nu har det dock kommit en riktigt bra: SlösO

Idén lanserades av Johan Ingerö som nu tillsammans med Timbro och Skattebetalarnas förening har startat SlösO, där Johan som första person får bära titeln ”Slösombudsmannen”. Så nu blir det att sätta sig ner och plöja igenom den kommunala budgeten i jakt på bortkastade pengar.

Chile klarar sig bättre än Haiti

Via Fredrik Segerfelt hittar jag en förklaring varför 230 000 dog i Haiti men ”bara” 700 (som visserligen kommer att stiga något) i Chile.

Hörde faktiskt samma förklaring på Norsk radio (Radio Norge om ni undrar, jag har den på webbradion hemma) där reportern helt enkelt förklarar att landet är ekonomiskt starkare än Haiti, man har högre BNP och man har ett tryggare och stabilare samhälle och demokrati.

Ge Mona mer utrymme i media!

Mona har låtit munnen komma före hjärnan igen:

Valdagen handlar om valet mellan förändring eller förbättring. Vi vill förändra politiken och sätta jobben först.

Så ”återställning av välfärden” är alltså förändring och förbättringen står regeringen för? Regeringsalternativet blir rörigare och rörigare för varje dag som går.

Via Expressens opinionsblogg.

Raka besked från oppositionen

Efter debatten i Agenda vet vi alla nu att oppositionen kommer att ta bort RUT-avdraget – tillsammans med de 11 400 som avdraget har skapat. Anna Dahlberg på Expressen sammanfattar bäst:

11400 jobb inom hemservicesektorn är ingenting värda medan 3500 jobb på Saab i Trollhättan är en nationell ödesfråga.

Precis så…

Även Andreas Bergh sammanfattar rätt bra.

Makten framförallt

Hittade detta i GPs ”Tyket” i dagens tidning:

I Uddevalla lämnar en av de tongivande socialdemokraterna, Louise Persson, politiken efter valet. För Radio Väst förklarar hon att hon är trött på att behöva sitta i opposition i fullmäktige.

– Men, undrar reporten, det hör väl till demokratins spelregler att man ibland får sitta i opposition?

– Som socialdemkrater har vi historiskt suttit i opposition väldigt få gånger och jag tycker att det är så det skall vara, klargör Persson.

Lite försynt undrar reportern om det inte är är väljarna som avgör.

– Naturligt är det väljarna som avgör, svarar Louise Persson. Men mitt engagemang bygger ju på att jag gick in i politiken under en tid när vi satt i majoritet och hade gjort det länge.

Man undrar vilka fullmäktigepolitiker det finns runt om i kommunerna.

Det kallas dynamiska effekter, dumskalle…

SvDs ledare handlar idag om succén för RUT-avdraget där det har skapats 15000 nya jobb, där 4 av 5 av dessa har gått till arbetslösa personer. Konjunkturinstitutet har dessutom räknat ut att avdraget är en vinst för statskassan – mer plus än minus alltså.

Trots detta har (S) klubbat igenom att avdraget skall försvinna efter en eventuell valseger. (MP) har dock valt en annan väg – ha det kvar – men man undrar vem som vinner den kampen. Den kohandlas nog bort mot ett nedlagt kärnkraftverk och lite fler vindsnurror. Vi kan alltså lugnt räkna med att avdraget försvinner om oppositionen kommer till makten.

Vänsterns största problem rent ekonomiskt är vägran att se dynamiska effekter. Ekonomin är en stor kaka, som aldrig minskar eller ökar. Den är konstant, vilket förstås innebär att om någon blir rikare, måste detta ske på någon annans bekostnad. Summan är konstant. Samma med skattesänkningar – som RUT-avdraget faktiskt är. Lägre skattenivå kan stimulera detta område så att skatteintäkterna blir högre. Dessutom kommer fler fördelar på köpet: folk får jobb – vita jobb – får en egen lön att leva för och känner att man bidrar till samhället. Tänk vilken potential tjänstesektorn har…

Kan inte folk få leva sina liv i fred?

Det dummaste jag hört på länge:

Det är mammaledighet som EU:s jämställdhetsutskott röstar om på tisdag. Inte ett ord nämns om att pappor borde få ersättning för att ta hand om sina barn.

[…]

Men för länder som Sverige, som redan i dag har fler föräldradagar, blir den konkreta förändringen snarare att kvinnor inte längre kommer att tillåtas att arbeta de sex första veckorna efter förlossningen.

Inte nog med att det bara står ”mammor” (inte föräldrar) är illa nog, men att folk inte skall få bestämma över sina egna liv är bara så fel, fel, fel… låt kvinnorna bestämma över sina egna kroppar och familjerna över sina egna prioriteringar så blir allt så mycket bättre. Förutom statistik-feministerna, men vem bryr sig om dom?

EU virrar

Obama har inte bara svårt på hemmaplan – han har också svårt att få tag på vem som faktiskt styr i EU efter tillsättningen av den nya presidenten och utrikesministern (för ni har väl inte missat det?).

Meningen med det nya EU var att det skulle uppfattas som en röst i världspolitiken. Istället är det svårare än någonsin att svara på Henry Kissingers klassiska fråga; vem ringer jag om jag vill tala med Europa?

Att EU – som med Lissabonfördraget skulle bli en röst i världspolitiken – inte kan bestämma vem som skall lyfta luren när världens mäktigaste, demokratiskt valda statschef ringer är ju pinsamt.

Det är frivilligt att gå med vinst Ohly

Först, jag vet… pinsamt att ha skrivit något på hur länge som helst. Men jobb, hus och en hektisk månad bakom sig med många resor har tagit på krafterna. Men tack farbror Ohly – du fick igång mig.

Ohly klagar idag på i Expressen att han har gått med vinst på sin bostadsrätt. Från 3,5 Mkr till 4,1 Mkr på drygt 3 år.

Det är inte klokt, en otäck utveckling. Jag vet ju att det finns lägenheter som står tomma i dag av det enda skälet att ägarna väntar in rätt läge att sälja, säger han.

Men – som SvD påpekar: det är faktiskt helt frivilligt att sälja med vinst. Man kan tom sälja med förlust – det är bara att säga sitt pris och det känns som att Ohly nog hade fått en köpare för 3,5 Mkr. Då hade Ohly gått plus-minus-noll och allt hade varit fri och fröjd. Dock vill inte Ohly att andra skall få chansen att sälja med vinst:

Skulle det vara så att vi får en situation där bostadsrättsinnehavarna bara får ut det de lagt ut så tycker inte jag att det är någon katastrof, hehehe.

Notera skrattet – tänk, om 9 månader kan denna man vara minister i en svensk regering.