Ett nytt rosornas krig

SvD skriver det rätt ut – dags för ett nytt rosornas krig. Mona lyckas – åter igen – att reta upp fackföreningsrörelsen och vette tusan om kombinationen Wanja stannar kvar som LOs ordförande och Monas ständiga grodor bäddar för detta. Och inte bara det – valet till Europaparlamentet samt valet nästa år kan vara i fara för (S). Självklart att trenden varit nedåtgående, men detta var nog spiken i kistan.

Jag förstår inte vad (S) har att säga till om när det gäller LOs ordförande och dennes förehavanden. Att skylla dåliga opinionssiffror på AMF-skandalen är rätt insiktslöst och visar på hur Partiiiiet egentligen mår. Inte så bra. Och när Monas kritik nästan hade glömt, så kläcker hon ur sig ett godkännande av att Wanja sitter kvar. I ärlighetens namn – (S) hade nog stigit i undersökningarna om människan höll tyst en vecka.

Det finns en chans kvar för ”di vänstre”: en fantastisk comeback på 1 maj men två riktigt bra tal från de bägge topp-damerna. Om inte så är loppet verkligen kört. Undrar vem som får det tveksamma nöjet att skriva dom två talen?

[SvD1] [SvD2]

Mona stödjer Wanja och opinionen är jämn

Mona har nu gått ut och visat sitt stödj för Wanja efter pensionsskandalen. Och i hennes vanliga anda lyckas hon säga fler saker i samma mening – fast liksom utan någon mening:

Jag har förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande, men jag är också med och är kritisk till bonus, höga lönenivåer, pensionsvillkor, oavsett om det sker i ett bolag som AMF eller i SEB eller någon annanstans i samhället

Ursäkta – vad menar hon? Det är inte bra, men det är okej, fast inte bra samtidigt som det inte gör så mycket att man gör något som är dåligt fast det egentligen inte är det?

Men det visar sig nu också i opinionsmätningarna. Visserligen leder de röd-gröna, men med ett övertag på endast 3,9 procentenheter. Och då gjordes undersökningen INNAN Mona gick ut och stöttade Wanja. Frågan är också om skatteutspelet från (S) har slagit igenom i undersökningen (att vi skall beskatta oss ut krisen).

(MP) noterar sin lägsta notering sedan valet och all rätt – när klimatfrågor och kärnkraft inte ligger på dagordningen så försvinner de partier som inte anses ha något förtroende för dessa frågor bort från rampljuset. Synd, men tanke på MPs kritik mot återinförandet av förmögenhetsskatten.

Lika glädjande är att enfrågepartiet (SD) ligger med god marginal utanför riksdagen: 3,3% Återigen – när det är finanskris lutar man sig på partier som anses kunna hantera dessa frågor. Det är därför (M) ökar…

[Aftonbladet – Sahlin stödjer Lundby][DN – Oppositionen i knapp ledning]

Men grundproblemet nämns inte

Alla pratar nu och Wanjas problem. Och LOs problem. Och bonussystemens problem. Och ”de höga direktörernas” problem. Till med undersköterskor skriver om det. Men ingen berör riktigt, riktigt grundproblemet:

Vi har ingen som helst konsumentmakt!

Vad jag känner just nu är att kräva att de drygt 10 % av den arbetsgivaravgift som dras från min lönekonstad går direkt till mig själv och INTE går omvägen via skatteverket, politiker och pensionsbolag. Jag vill sköta mitt pensionssparande HELT själv. Inte bara de ynka 2,5% i PPM (där man ändå bara får välja fonder iaf) eller i andra sk. ”pensionsval”. För det ÄR inte val.

Om ca 40 år när jag skall gå i pension (jag är 28 nu) så har pensionssystemet ändrats 3 gånger och pensionkapitalet har ”förvärvats” av staten för att betala av något jäkla underskott á la 90-talet. Jag litar inte ett dugg på politiker – så varför skall dom ta hand om mina pengar?

Hade jag kunnat hade jag med gläjde avsagt mig rätten att kräva ut pension från staten, förutsatt att de pengar som går dit går direkt till mig istället. DET hade varit en liberal reform om något…

Parentes: Det är dessutom direkt pinsamt att en styrelse för ett pensionsbolag inte kan läsa avtal som handlar just om – ja – pensioner.