Detta är vad man får…

Vänsterpartiet har klubbat igenom att driva 6-timmars-frågan genom att skriva in det i valmanifest.

– Det sägs att tiden inte är den rätta, men det finns alltid ett svepskäl för att inte införa sex timmars arbetsdag, förklarade Ana Rubin, Skåne.

Hon menade att en arbetstidsförkortning handlar om jämställdhet.

– Vi har många allierade i den här frågan, men framför allt de kvinnor som vet vad slit är, sade Ana Rubin.

Partistyrelsen argumenterade emot – dom inser ju också att detta är en fråga som knappast är en valvinnare bland de väljare som ännu inte riktigt har bestämt sig. 121-91 blev röstsifforna iaf.

Snart i en regering nära dig II

Från Västerpartiets skolmanifest:

Avskaffa betygen. Förbjud friskolor: ”alla grund- och gymnasieskolor ska drivas i offentlig gemensam regi”.

Inte för att risken är överhängande att det verkligen blir så här – både (S) och (MP) har ju helt andra, rent borgerliga, ställningstaganden. Men något köttben lär nog allt Lars Ohly få. Undrar bara vad det blir. Betygen lär få vara kvar, friskolorna kommer också att bli kvar men med någon form av ”vinstbegränsning” som i praktiken hindrar dylika företag. Det blir ett spännande valår.

Snart i en regering nära dig

Hos både Motpol och Ingerö hittar jag detta citat:

Skatter är inte bara viktiga för att få in pengar till den gemensamma kassan. De behövs för att vända resurser bort från improduktiv privat konsumtion till produktiva offentliga investeringar och välfärdsarbete som kommer alla till del. Högre skatteuttag är en del av en ekonomisk moderniseringsstrategi.

Och vem är detta då? Jo, Ali Esbati som i en krönika i Flamman lägger ut texten lite om hur han (och Västerpartiet) egentligen ser på skatter och samhället. Pengarna som man får i lön bör alltså inte i någon större utsträckning att gå till en själv, utan till det ”gemensamma”. Det ”gemensamma” i detta fall betyder att Ali och gänget skall sitta och helt enkelt bestämma var vi skall bo, vilken skola vi skall gå i, vad för jobb vi skall ha osv. Känns skrämmande att detta parti snart kan sitta med i en regering…

Ohlys självförtroende på topp

Ohly har nu haft sitt sommartal och vräkte då självklart ut en mängd kritik mot regeringen. Framförallt att skattesänkningarna har fallit ”ojämt” ut mellan män och kvinnor – 57 mot 43 procent. Vi vet väl alla hur det stämmer, nämligen inte alls, men låt gå för det.

Vänsterpartiet vill istället höja och indexreglera statsbidragen, det vill säga höjaanslageni takt med inflation och kostnadsstegringar.Men än så länge har partiet inte kommit överens med S och Mp, varken om nivån på statsbidragen eller om indexregleringen.

Vi se här att det finns rätt omfattande frågor som oppositionen inte har kommit överens om. Däribland Afghanistan-frågan där de röd-gröna partierna representerar tre olika ståndpunkter. Till SVT-Text säger Ohly att oppositionen inte kommer att komma överens i flera viktiga frågor innan valet. Någon som vill lägga sin röst på Grisen i säcken?

Insiktsfullt från Josefin

Josefin Brink är vänsterpartist och presenteras på Sydsvenskans debattserie som ”nämns som en blivande partiledare”.

Vår politik är ny och frisk. Men tyvärr är det ingen jävel som vet det. Vi är jättedåliga på att komma ut.

Synd att hon inte har kommit till någon större insikt bara. Vad är som är nytt och friskt med ”200 000 jobb i offentlig sektor”? Visst ja – glömde helt: dom har ju faktiskt lovat att försöka hålla budgeten.

Om vi måste se till könet – männen drabbas

Sågningarna av Vänsterpartiets debattartikel fortsätter. Idag är det Malin Siwe som står vid sågen:

Struntprat. När världsekonomin krisar är det främst män som mister jobbet i Sverige. Eller har dem kvar till priset av arbetstidsförkortning med lönesänkning, något som denna gång tillämpats brett inom de stora industriföretagen.

Förra veckan var 142 000 män inskrivna vid Arbetsförmedlingen som arbetslösa på heltid. Kvinnorna var 104 000.

Malin är dock lika snabb att påpeka att det faktiskt inte mer synd om dessa män än någon annan som blir arbetslös. Det är bara vänstern som försöker plocka billiga poäng.

Bilden börjar klarna

Lars Ohly och Ulla Andersson, partiledare respektive finanspolitisk talesman för Vänsterpartiet har skrivit en debattartikel som gör att bilden över oppositionens politik klarnar ytterligare:

Vår ambition är att en rödgrön regering efter valet 2010 slår rekord i konkret jämställdhetspolitik! Därför vill vi tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. I ett sådant jämställdhetspolitiskt råd vill vi se ekonomer med genuskompetens. Till rådet bör det även kopplas en referensgrupp med förträdare för kvinnor i olika livssituationer, till exempel ensamstående föräldrar, välfärdsjobbare, deltidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kvinnor.

Finanspolitik skall efter valet 2010 inte bedrivas på ekonomiska grunder utan på sifferexercis där uppdelningen mellan män och kvinnor skall bli exakt 50-50. Regeringens skattesänkningar har nämligen träffat lite snett – 57-43% till männens fördel. För att vara en generell skattesänkning får man ändå säga att det är en rätt hyfsad träffbild.

För att råda bot på detta skall också jobbskatteavdraget tas bort. Vem som förlorar mest på en borttagen 1000-lapp i månaden – en person med 19 000 kr i månaden eller en med 45 000 kr behöver man inte fundera på värst länge. Att skattehöjningar som denna slår främst mot de som har det sämst ställt begriper tydligen inte Vänsterpartiet. Fröken Jansson skriver mer om nackdelarna med förslaget.

Att det är svårt med ekonomi förstår jag också, men att en partiledare och finanspoltisk talesman inte kan räkna ordentligt är rent pinsamt. Se Den Hälsosamme Ekonomens uträkning:

Nettoinkomsten för män var 224 200 år 2009. Samtidigt har män fått en skattesänkning på 12 400 kronor, vilket innebär att de med det gamla regelverket hade tjänat 224 200 minus 12 500 kronor, det vill säga 211 700 kronor.

Nettoinkomsten för kvinnor var 166 300 år 2009. Samtidigt har kvinnor i genomsnitt fått en skattesänkning på 9 400 kronor, vilket gör att de med det gamla regelverket hade tjänat 156 900 kronor i genomsnitt.

Sätter vi samman dessa inkomstuppgifter framgår det att kvinnor innan regeringens skattesänkningar skulle ha tjänat 156 900/211 700=74,11 procent av männens inkomst. Efter regeringens skattesänkningar tjänar kvinnorna 166 300/224 200=74,17 procent av männens inkomst.

[…]

Att man ändå har dragit en felaktig slutsats beror på att man i analysen blandat ihop nominella tal med relativa tal. Metoden gör att resultatet av analysen blir helt beroende av utgångsvärdena.

Låt oss exempelvis anta att alla priser och löner i samhället fördubblas under ett år, utan att någonting annat förändras. Även i en sådan situation skulle inkomstförändringen för män vara större än för kvinnor. Det vore dock ganska fånigt att därav dra slutsatsen att klyftan mellan kvinnors och mäns inkomster har blivit dubbelt så stor.

Förändringen måste väl ändå sägas vara marginell – men ändock en ökning. Och matematiken är slående pinsam. Men det är säkert genuscertifierad – precis som Sveriges finanspolitik skall vara efter valet 2010 – OM nu S+V+MP vinner…

Uppdatering: Robert Gidehag på Skattebetalarnas förening sätter fingret på en annan sak: eftersom män tjänar mer så betalar dom ju också mer i skatt. Detta måste väl också betraktas som ”ojämställt” eller…?