Kvotering – men bara för andra

Frågan om kvotering för bolagsstyrelser är säkert något som vi inom kort kommer att få se. Frågan drivs från både vänster och höger (fast något mer från vänster och mindre från höger). Frågan är bara om man inte skall ta och sopa lite framför egen dörr först.

”Mitt” fackförbund, Ledarna, driver frågan om kvotering med argument som:

För över lag verkar det tyvärr som att Sveriges näringsliv med börsbolagens styrelser i spetsen inte har fattat att kvinnor är kompetenta. De envisas istället med att kvotera in män bara på grund av deras kön.

Frågan om själva argumenten kan vi ta i ett annat inlägg, men låt oss titta på hur Ledarnas ledning ser ut: av tolv ledamöter är fem kvinnor (41%). Ledningen på åtta personer är tre kvinnor (37,5%). Detta får man väl ändå anse som rätt jämställt – eller?

LO driver också frågan om kvotering. Varför nu centralorganisationen för ”arbetare” skall se till att ett 10-tal nu redan antagligen välbärgade kvinnor skall få ännu mer styrelseuppdrag vet jag inte, men låt oss se på deras ledning. Räknar man de ordinarie ledamöterna är tre av arton (16%) kvinnor och endast två av LOs 14 förbund leds av kvinnor.

”Men – det är ju medlemmarna som röstar, det är inget som ledningen kan göra någonting år” kan väl vissa hävda. Jovisst, men vad är det som gör demokrati genom kongressledamöter så mycket bättre än demokrati genom aktieinnehav? Dessutom har man i ett företag investerat en hel del pengar för att få rösta. På en förbundskongress använder man ju andras pengar (=medlemmarna) för att få kunna rösta.

Som Maria Ludviksson på SvD skriver:

”Thorwaldssons kvotering avser nu inte de egna leden utan svenska företagare och deras styrelser. Över dessa vill Thorwaldsson gärna bestämma. Varför börjar han inte med sin egen gård och åtminstone småkrattar lite bland högarna?”

Släpp lönerna fria

Mitt fackförbunds ordförande skriver idag på Aftonbladet om Ledarnas sifferlösa avtal. Kan inte mer än att hålla med henne, makten över lönerna borde finnas hos företagen och deras chefer och inte i fackförbunden.

Många chefer klagar över att dom inte har någon möjlighet att själva sätta löner, vilket faktiskt är en viktig del av ledarskapet. Med kollektivavtal så mister chefen ett viktigt verktyg i sitt chefsutövande.

Dags att ta klivet in i 2000-talet?

Aftonbladet

Är du inte med os(S) är du emot oss…

Detta är sinnessjukt… en person har blivit utslängd av Transport för att han är aktiv inom (KD). Anledningen till detta är enligt honom själv:

Min kritik av att facket subventionerar medlemskap i Socialdemokraterna kan ha bidragit

När det diskuteras om fackens obehagliga samröre med (S) så slängs frågan tillbaks – gå med och ändra på det då! Nu har Joakim Widell gjort det – och blir så utslängd. Det verkar nästan som att facket MÅSTE höra ihop med (S) för att få det att fungera. Någon annan förklaring kan jag inte se…

Att föreningar skapar regler för hur man skall drivas och vilka personer som får vara med eller inte ger jag blanka f*n i. Så länge dom inte bryter mot lagen, det är frivilligt att vara med och gå ur, har makt över andra människor än dom som dom representerar och inte ånjuter några privilegier från statsmakten. Facket bryter tyvärr mot de tre sistnämda och arbetar dessutom hårt med att slänga ut exempelvis letter från Sverige.

Bättre då med mitt fackförbund – Ledarna via Sjöbefälsförbundet. Denna organisation är partipolitiskt oberoende och slår åt alla håll. När det väl slås, vilket inte är så mycket. Man jobbar istället FÖR sina medlemmar, snarare än emot någon motståndare. Förbundet tillämpar dessutom sifferlösa avtal sedan 15 år tillbaks vilket gör att man får en lokal löneförhandling vilket både företag och de anställda tjänar på.

När tror ni Transport och Byggnads når dit?