Gräddfil – janteuttryck

När man pratar om sjukvård och privata sjukvårdsförsäkringar så kallas inte sällan den privata sjukvårdsförsäkringen för ”gräddfil”. Jag har aldrig förstått varför.

Om du har en bil så måste du enligt lag ha en trafikförsäkring. Tycker du att detta inte räcker till, du kanske har en bil som du använder i jobbet eller en väldigt fin bil så kanske du tecknar brand-, stöld- eller vagnskadeförsäkring. Eftersom du inte har tid att vänta på reparation vid eventuell olycka/problem så tecknar du ett serviceavtal med en verkstad där du snabbt få hjälp plus hyrbil.

Lite likadant är det med sjukvård, det är bara det att du måste teckna ett avtal med en verkstad som idag har problem med köer och tillgänglighet. Du måste välja vilken verkstad du åker till i första hand – åker du till fel måste du betala dubbelt så mycket. Det blir svårt att välja – skall jag ta verkstaden närmast hemmet, eller närmast jobbet?

Tillslut tröttnar man och köper sig en privat försäkring. Man får välja vilken verkstad man får gå till, man får tid med en gång – oftast samma dag – och man får komma till verkstaden som passar en bäst. Du fortsätter självklart att betala den lagstadgade verkstaden, men du åker aldrig dit. Ändå kommer din privata försäkring att kallas för ”gräddfil”. Ordet får det att låta att du faktiskt åker förbi folk som står i kön – men precis som när man själv står i kö och bilar till vänster ”swischar förbi”, så om man tänker efter: dom ”förbi-swischande” bilarna gör ju faktiskt inte så att jag får stå längre i kön. Dom ska ju faktiskt av en annan avfart…

Det blir ju heller inte enklare när reservdelsaffären till din bil bara har öppet måndag-fredag 10-18 om du inte råkar bo i Stockholm som har landets enda dygnet-runt-öppna reservdelsbutik.

Politik eller ekonomi?

Dick Erixon håller inte med forskarna som tycker att A-kassan skall höjas i dåliga tider och sänkas i dåliga:

Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.

Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.

Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.

Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.

Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!

Visst har han rätt, dock är det ju så att regeringen i stort sätt har återtagit oppositionens försprång TROTS protesterna då. Man har helt enkelt hållit fast vid sin politik, förklarar varför man gör vissa åtgärder och detta betalar sig nu. Visst skall man också tacka oppositionen för dom håller på som dom gör, men man skall för den sakens skull inte nedvärdera det som regeringen gör. Står på sig…

Och att stå på sig är väl just det som är politik. Man utgår från något ekonomiskt och sedan gör politik av det. Tycker man det är rätt och riktigt så kör man och håller fast vid det. Detta kan antingen sluta med att man åker ut ur Rosenbad nästa val eller så får man förnyat förtroende – eftersom folk vänjer sig vid den nya ordningen. Avsossifiering i detta fall kan man kalla det.

Dick igen:

Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.

Skall man bara agera efter ”känslofylld politisk verklighet” så kallas det rätt och slätt för populism.

EU och demokratin

Kan inte bara EU ge upp och låta irländarna vara ifred, skrota Lissabonfördraget och göra om hela organisationen så att det INTE är ett pengaslukande, överstatligt elitprojekt? Framförallt är det tondövheten mot vad medborgarna i Europa säger (när dom väl får chansen). Frankrike och Holland röstade nej, konstitutionen föll, hölls tyst om i nått år och sedan kom tillbaks med ett nytt namn.

Denna gången skulle det dock inte gå snett, därför fick folk inte vara med och bestämma. Förutom irländarna – som sa nej. Nu sker det förhandlingar om undantag och specialregler så att ytterligare en folkomröstning skall hållas – ett ”Ja” håller på att köpas. Hur kan man tro att EU som insitution kommer att komma ut med huvudet högt ur detta?

För att se lite hur tankarna går, se gärna Margot Wallströms intervju nedan. Svensk transkription finns hos HaX. Den värsta kommentaren är:

Dom politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital och energi för att få den nya organisationen, att få EU att fungera bättre. Så klart så kommer dom inte att ge upp i första taget. Dom kommer att försöka hitta…

Midsommarfundering

Jag jobbar under midsommar… när i stort sätt hela Sverige skålar så sitter jag i kontrollrummet ombord på Stena Germanica och håller koll på maskinerna så att dom sköter sig och inte hittar på bus.

Självklart får vi inte dricka ombord, dock serveras lättöl till de som kan tänka sig att dricka det. Helt okej säger jag, det smakar faktiskt (hyfsat) öl och fungerar bra som komplement. Men…

Finns det inte lättsnaps?

Nytt tänk på bloggen…

Något som har stört mig tidigare är att jag inte riktigt har något struktur på HUR jag skriver mina inlägg. Främst kanske hur jag länkar. Har tidigare kopierat andra bloggar genom att sätta alla länkar sist, i hakparenteser. Har dock kommit fram till att det inte är speciellt bra. Länkar inuti inläggen gör det enklare att klicka på det man letar efter, speciellt om man länkar många artiklar.

Dessutom – många av de bloggar som gör så gör det nog för att få så många trackbacks som möjligt… Slut på det alltså

Vidare, så är fetstil i början av varje paragraf något som vissa har (bl.a. Seglarflickan). Snyggt, men kommer jag att komma ihåg att formatera varje inlägg så? Tja, får prova helt enkelt…

Bloggtorka…

Jävligt tungt på något sätt… man vet att man har en blogg, men orkar bara inte att skriva något. För det finns ju helt klart saker att skriva om: Sossar, aktieutdelningar, regeringen, sexköpsdebatt, IPRED, fildelning och mycket annat…

Får se vad som kommer upp först – snart sätter jag nog igång igen!

Är det sånt här vi vill ha?

(S) har kommit med lite ny politik. Tyvärr är problemen två stycken

1. Luciano Astudillo – suck, jag orkar inte med denna man. Men, vad värre är…

2…

Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar utan på förslag till förbättringar. Det kommer att kosta

Läs den passagen igen. ”…aldrig titta på pengar…”, ”Det kommer att kosta”. Men sådan oppositionspolitik behöver regeringen inga valarbetare.

[DN] [Johan Ingerö