Man kan inte lita på det offentliga

Det är många som är beroende av bidrag i Sverige. Och ett beroende är väldigt skönt och mysigt, men när man inte får det man ÄR beroende av blir det problem. Som nu, när Försäkringskassan har problem att betala ut bostadsbidrag och föräldrapenning.

Också utbetalningen av föräldrapenningen är försenad. Det kan i värsta fall ta upp till åtta veckor innan pengarna betalas ut.

Jag tycker det är beklagligt att Sverige som land har så många människor som överhuvudtaget förlitar sig på bidrag av ett eller annat slag. Att när som i detta fallet det blir ”fel” och pengarna inte kommer in, så rasar mångas vardag. Antingen så är så att man lever ur hand i mun för att man inte har någon ekonomisk uppfattning, men de flesta är antingen så hårt beskattade så att pengarna helt enkelt inte räcker till, alternativt att man är beroende av politiska beslut (godtycke) i en eller annan utsträckning.

Pension, A-kassa, sjukpenning är exempel på just sådana saker. Varför hade det inte varit bättre att man hade fått behålla mer av de pengar som man faktiskt tjänar och på så sätt skapa sig en egen trygghet? En grundtrygghet skall staten erbjuda, men personer som tjänar över 20000:- borde kunna få chansen att komplettera grundtryggheten med ett eller flera privata alterntiv (sjukvård, A-kassa, pension m.m.). Förutsatt förstås att skatten på 53% sänks. Jo, jag räknar arbetsgivaravgiften som en löneskatt, den går nämligen till våra trygghetssystem – så om dess sänks skall naturligtvis skatten sänkas.

[SvD] [Aftonbladet] [E24]

Läsvärt

På SvD finns idag en mycket läsvärd ledare… det handlar om de många miljardärer i USA som skänker bort miljoner och miljoner till forskning, utbildning – inte bara i fattiga länder men också inom landet. Det ”hör liksom till” att göra det. Men detta görs i mycket liten utsträckning i Sverige – och varför det? Jag tror att ledaren sätter huvudet på spiken:

I ett land där det offentliga länge både bekostat och drivit det mesta av den samhällsnyttiga verksamheten, samtidigt som skatteuttaget har varit stort, ser få varför man skulle lägga sina redan beskattade pengar på saker som staten i någon form tagit sig an att sköta. Har förkovran och sparande dessutom bestraffats med höga marginalskatter och förmögenhetsskatt synes skälen till att ge av sina slantar kanske ännu mindre.

Och detta gäller i alla inkomstskikt – inte bara förbehållet de ”rika”. Det är bara det att det tar sig lite olika former. De ”rika” ger oftast inte så mycket i bidrag, de som inte har pengar vill ha det mesta bekostat av det offentliga: allt från fotbollsplaner till fritidsgårdar till sin hobby (hattmuseer, kvarnstensmuseer osv). Eftersom vi själva inte har någon förmögenhet kan vi inte bekosta dessa nöjen själva och vill då att det offentliga skall skjuta till. ”Vi betalar ju ändå så mycket skatt, så lite kan vi väl få igen”.

Sedan när man ser några av de exempel som nämns i artikeln; Michael Dell, Bill Gates och Warren Buffett är dessa något som vi har väldigt ont om i Sverige: nämligen ”self-made men”. Alltså personer som ”du och jag” som har kommit på en idée och sedan lyckats – och lyckats rejält. Sveriges senaste exempel på detta är väl Ingvar Kamprad – men sen har det varit svårare med personer som detta.

Kan det ha med att det i Sverige är oerhört svårt att arbeta ihop en förmögenhet? Som en annan SvD-ledare skriver:

Förmögenheter uppstår på andra sätt: genom stigande fastighetsvärden, tur med ombildningar till bostadsrätt, lotterivinster och arv. För företagare handlar det ofta om att sälja av och låta rörelsen gå ur familjen. Först ­genom att lägga av kan man få ­ordentligt med pengar i handen. 

[SvD] [Folkkapitalism]

Ge inte mer – låt dom behålla mer istället

(c) har föreslagit att höja studiebidraget med 500 kr – någon gång under mandantperioden. Detta hade kostat staten 1,4 miljarder om året. Inga jättepengar, men är det inte bättre att tillåta studenter att tjäna mer pengar under året? Idag är gränsen 100 000 kronor vilket är skrattretande lite. Den bör i alla fall höjas upp till 150 000 kronor, om inte mer. Detta hade kostat staten – noll kronor. Staten hade till och med gott plus på detta eftersom fler hade jobbat mer vilket leder till ett större skatteuttag. Vad är det som hindrar? Anders Flanking, partisekreterare för (c), säger till och med att taket på sikt skall slopas helt. Jag kan eventuellt tänka mig att bidragsdelen sänks om man tjänar ”för mycket”, men lånedelen bör ju alltid vara lika för alla. Det är ju ett lån och att detta också sänks om man kommer över beloppet är ju knasigt.

Att vi sedan i Sverige har högskoleutbildningar som tillåter vissa studenter att i stort sätt jobba heltid är en annan potatis och skall inte dras in i argumentationen här.

[SvD]

Äntligen!

Nu har vi äntligen – efter mycket väntande fått ett ytterligare vägmärke i Sverige. Och eftersom vi bor i Sverige heter det självklart ”Bed and breakfast”-märket… och såhär ser det ut:

Bed and breakfast

Jag vågar inte ens fundera på vad detta har kostat. Dessutom – vägmärken i allmänhet brukar ju vara rätt fyrkantiga och ”ordentliga” (om ni förstår vad jag menar). Men nu nu har faktiskt personen på bilden huvudet väldigt obekvämt på ”sniskan”…

Och regeringen måste ju självklart skicka ut ett pressmeddelande om detta också.

Att deklarera

Är det nån här som verkligen gör det ? Och med ”gör” menar jag inte att skicka nått jäkla SMS eller ringa in ”på heder och samvete” till skattemasen och lugnt vänta till midsommar på att pengarna skall trilla in (förhoppningsvis, det är ju inte säkert att man får nått tbx).

För mig blir det bokslut för företaget samt ifyllande av lite blanketter på Skatteverkets hemsida, men även att man kollar igenom kontrolluppgifter. Har dock inte hittat på några avdrag som man kan göra – är det någon som har några tips ? Jag reser inte så mycket och som sjöman får man inte en spänn för dubbelt boende. Sen då?

Nästa år blir det spännande: aktieförsäljning, bostadsförsäljning och firman. Mycket blanketter blir det.

Förhoppningsvis får man tillbaka 8500 :- (enligt skatteuträkningen) – fast först i december, så är det när man har företag.

Månadsspar

Fick ett påpekande från min bank igår när jag var där och pratade bostad… du månadssparar ju inte ! Nä, visserligen inte, men jag sparar rätt bra ändå. Dock fastnade detta lite i minnet och härmed sparar jag nu 500:- i månaden. En hundralapp in varje månad på fonderna: Japan, Sverige, Ryssland, Råvaru samt Afrika.

Hoppas det går bra 🙂

Pension

Visst är det trist med pension – eller är det? Idag läste jag årsbeskedet för mitt privata pensionssparande. 3300 har jag sparat under året. Kasst va’? Man borde ju iaf ha skrapat ihop 6-7000:- men man får väl helt enkelt spara mer i år. 500 spänn i månaden sparar jag nu.

Trist bara att man inte kan röra pengarna förrän 2036 🙂

Aktier = avkastning?

TT visar idag upp ett typexempel på hur man tar ett nyhet, skalar bort alla som helst bakomliggande faktorer, ställer ägare mot konsumenter och trycker sedan plattan i botten. Resultatet blir detta:

Trots förväntningar om sämre tider fortsätter börsbolagen att vräka ut pengar över sina aktieägare

Tjusigt va’? Och hur kommer man undan med en sådan nyhet – jo, folk har ingen aning om hur aktier fungerar eller vad ens utdelning ÄR för något. I Sverige är ”ägare” ett skällsord, ”aktier” är förknippade med stora hemska företag och kombinerar man de två får man det ondaste i världen (efter den borgerlig regeringen) nämligen ”aktieägare”. En aktieägare är en fet direktör, man, 55 år gammal som äter gåslever i sin villa i Djursholm. Visste ni inte det?

Ja, usch och fy – aktieägarna tar alla våra pengar. Nja, går man tillbaks till ”Företagsekonomi för dummies” så vet man att inget företag kan drivas som välgörenhet, pengarna MÅSTE in någonstans. Så är det bara. Sedan går det heller inte att gå plus-minus-noll hela tiden eftersom man måste göra en vinst för att återinvestera i företaget så att detta kan växa.

För att få in kapital till ett företag så måste någon (person/organisation) investera i företaget. Detta innebär att man köper en del i ett företag för X antal kronor. Ej heller detta gör man av välgörenhet – man vill ha vinst. Inte sätter väl folk in pengar på banken till 0 procents ränta – nä, avkastning måste man ha. Vad man sedan ska ha vinsten till skiljer: jag vill ha mer pengar för att kunna återinvestera delar i nya aktier samt konsumera upp en del, Investor tar vinsten och investerar i nya företag och Gunnar i Alvesta gör det för att få en bättre pension (eftersom staten inte klarar av att fixa det, trots alla löften till Gunnar genom åren).

Så, när jag nu har investerat ett antal kronor av mina pengar så vill jag ju ha avkastning. En vinst. Ett ”tack för att du är villig att satsa på oss”. DET är avkastning. Hade ett företag aldrig kastat av (det heter inte så jag vet, men det var lite roligt) så hade ju ingen viljat satsa på det företaget. Eller iaf varit mindre villiga att göra det.

Som nämns i bloggen nedan så motsvaras ”miljardregnet” av en direktavkastning på 4,5% – inte mycket att skryta med jämfört med en bankränta. Och då har ändå aktieägaren (ja, han i Djursholm) tagit en mycket större risk än om han hade satt in pengarna på banken.

Lägg av TT… gå en kurs innan ni skriver om ekonomi

[Folkkapitalism.nu]