Skall man hata att gå till jobbet

Jag gillar att jobba. Det ger mig stor tillfredsställelse att ha något att göra, få min lön, lösa problem och få mitt företag att på något sätt gå framåt. Mitt jobb påverkar också andra genom att dom kan lösa sina arbetsuppgifter bättre. Dessutom bidrar till mina skattepengar till en del nyttigheter (men också en massa trams, men det tar vi nån annan gång).

I Sverige gäller dock generellt att man inte skall gilla sitt jobb. Man skall värna om sin tid med familj, barn, semester osv, osv, osv… det är ju en fin tanke, men det är inte ofta som arbete nämns som något positivt. Artiklar som den i DN hjälper ju heller inte till.

De stackars röda dagar vi fick den här jul- och nyårshelgen gick snabbt åt. Och inga klämdagar blev det heller. Lite tröst ger några dagar under trettonhelgen.

Arbetsgivarna jublar och ekonomer konstaterar att en jul- och nyårshelg som den här är lysande för Sveriges ekonomi.

För varje röd dag försvinner ett värde på mellan fem och tio miljarder i varor och tjänster som inte produceras.

I år, 2011, ser det lika bra ut – eller dystert beroende på från vilket håll man ser det. Då infaller julafton på en lördag, liksom nyårsafton. Inga klämdagar alls.

Förstår inte problemet med de 5 dagar som ett normalt arbetsår pendlar emellan. Mellan 224 och 229 dagar är vardagar, beroende lite på hur helgerna ligger. Diffar alltså på ca 2,2%

Behöver det vara så mycket väsen för nån dag när man skall gå till jobbet extra? Arbetslinjen behövs nog verkligen i Sverige…

Försäljningen av champange slår nya rekord – kanske upp emot 1 000 000 liter. Svenskarna börjar alltså bli lite mer finsmakare, bry sig mer om vad man dricker. Det skall vara gott – inte för att bli full. Dock kan inte reportern låta bli att moralisera lite:

”Är inte champange ett sätt att förhärliga det här med alkohol”

Förhärligare oxfilé mat? Nej – för mat är ju något ”gott” – inte som alkoholen som är ”ond”…

Någon som har vaknat på fel sida

A-C Marteus på Expressens ledarredaktion har tydligen vaknat på jävligt fel sida idag…

DN har i dag ett reportage om en familj som bor i en sexrummare på Östermalm i Stockholm. Inledningen lyder: ”För konstnären Camilla Forssell Pyk är det viktigt att bostaden är vacker och funktionell. Stora ytor gör det möjligt för barnen att ta ut svängarna.”

Vilken originell människa. Och så omtänksam. För annars drömmer ju folk om att bo fult och opraktiskt. Och helst så trångt att barnen måste sova i skafferiet. Det är därför paradvåningar på Östermalm ofta slumpas bort för knappt 10 miljoner kronor.

Men snälla – uttalanden som detta ser man väl jämt och ständigt. Från politiker, från journalister, från kulturarbetare, från företagsledare, från – tja, alla.

Tydligen vill ACM inte att någon skall göra reportage om folk som bor i stora lägenheter på Östermalm. Det kan ju kanske uppröra folk. Eller få dom att känna sig mindre värda bara för att dom bor i en 3:a i Sundbyberg…

Undrar hur ACM själv bor?

Verkligheten fungerar annorlunda

Känns som något slags klimatalarm-dödryck i Expressen, när man blåser upp rubrikerna ”Miljöministern flög till klimatmöte – två gånger”. Anders Carlgren – och miljödepartementet – har tydligen varit bland de flitigaste resenärerna i regeringen.

Att en sådan artikeln ens går till tryck visar ju nivån på Expressen – hur tror man annars att tiden skall räcka till för en minister, som inte bara har varit aktiv i miljödebatten, utan också representerat ett land som varit ordförande i EU? Tåg är ett fantastiskt bra sätt att resa, men funkar inte alls i praktiken. Flyg går fortare och skall vi betala våra statsråd den månadslön dom har ser jag gärna att dom flyger i jobbet än att sitta fast i Hallsberg med signalfel i två timmar.

Tänk om det var tvärtom?

En fängelsepsykolog har gjort en fånge ”på smällen” och tidningarna målar med stora penseln: ”Psykolog utnyttjade förtroendeställning”, ”Fängelsekund utnyttjad”

Nu är det ju dock så att detta inte är fallet – eller jo, så är fallet, fast tvärtom. Psykologen är kvinnan som har blivit gravid och mannen är den fängslade. Nu skrivs artikeln i rätt neutrala ordalag om förhållandet men fokuserar mest på det bestialiska mord som mannen utfört.

Gott så, men jag tänker i mitt stilla sinne hur artikeln hade sett ut om det hade varit tvärtom…

Saklig?

Helle Klein gillar att JK firar Aftonbladet för artikeln om organstöld som det har varit ett sådant liv om.

Nu kanske det finns utrymme för en saklig debatt om Israels ockupationspolitik mot palestinierna utan att anklagelserna om antisemitism ständigt poppar upp?

Saken är ju den att artikeln anmäldes just för att INTE vara saklig utan var baserad på allt annat än fakta. Så om man skall prata om saklighet kanske man skall börja själv…

Varför sådnat liv om en flygresa

Mona Sahlin och kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth skippar tydligen kyrkovalet och flyger till Mallis på Michael Bindefeldt födelesdagskalas. Och så skriver Expressen en artikel om det… fullkomligt obegripligt. Först känns det som att man vill uppmärksamma att Mona inte alls är någon ”arbetarklass” i och med att hon åker privatjet, men vad jag förstår är flygplanet arrangerat av födelsedagsfesten – inte Mona själv. Att detta ens är en nyhet är märkligt… mycket märkligt!

Dock har kritik uppkommit mot att hon istället för att hjälpa till i en valspurt i ett val till en organisation som tror på brinnande buskar åker till Mallorca. Detta visar på hur mycket Mona & Lena bryr sig om valet – men andra ord ingenting. Vilket egentligen borde vara som det skall vara. Politiker skall inte involvera sig i kyrkan. Kyrkan är skild från staten, men det verkar som att många vill hålla kvar kopplingen. Pinsamt.

Prästvigda Helle Klein gnäller också över detta, men det är på sin plats. Hon är ju ändå en del av problemet – kyrkan alltså. Socialdemokraterna har ju sagt att detta är ett viktigt val, men är partiledaren drar på fest så visar man egentligen vad man tycker. Eller i alla fall vad Mona tycker…

Jag är medlem i Svenska Kyrkan, men skall inte rösta. Jag tycker att valet inte hör hemma i Sverige. Vill kyrkan hålla val får dom väldigt gärna göra det, men att involvera valmyndigheter och att de politiska partierna är så insyltade i valet bör inte vara en del av det samhälle som vi har. Skilj kyrkan från staten – på riktigt!

Vill vi verkligen höja skatten?

Aftonbladet basunerar ut:

Svenskarn: Höj skatten

Dock verkar det som att dom inte riktigt har läst sin egna undersökning. Som Olah Örtengren påpekar: 92% säger faktiskt att dom betalar för mycket eller ”lagom” mycket skatt.

aftonbladet_skatter

Sammanfattat kan man säga att folk vill höja skatten för andra, men att dom själva inte vill betala mer skatt. Att denna ekvation inte går ihop borde säga sig själv. Mona och Östros vill dock höja skatten för alla och därmed faller på något sätt Aftonbladets (och Helle Kleins) argument. Gulligt, men inte trovärdigt liksom…

Uppdatering: Mary på MinaModerataKarameller tycker samma sak

”Man vill ju vara solidarisk”

I Rapport igår kördes ett reportage som inleddes med ”Klyftorna i Sverige ökar med regeringens politik” och hänvisar till den ökande skillnaden mellan folk som jobbar och folk som inte gör det samma. För att illustrera detta intervjuas två kompisar, en som jobbar på Volvo (Urban) och en som har jobbat på Volvo, men som har fått sparken (Daniel).

Efter lite amatörteater av de bägge inblandade där den arbetande besöker den arbetslösa så konstateras att den som har jobb har fått 1 426:- mer i månaden (på en månadslön på 25 000:-) men där den arbetslöse får 660:- mindre. Bägge fallen jämfört med år 2006. Hela reportaget andas ”låt det var som förut” vilket betyder att staten skall ta in 1 426:- från någon, för att sedan ge 660:- till någon annan. Vart de övriga 766:- skall gå framgår inte. Antagligen till något jämställdhetsprojekt…

Hela reportaget avslutas med att Urban (han som jobbar) säger:

Man vill ju vara solidarisk med dom som råkar illa ut

Tycker att Urban då skall öppna sin plånbok och GE Daniel 660:- Han får ju ÄNDÅ 766:- mer än 2006 – då har ju bägge kompisarna vunnit på det! Reportaget hade dessutom fått en lite mer pedagogisk vinkling om man istället för Urban hade satt Fatima, lokalvårdare med 16 000:- i månadslön och se om hon säger samma sak. Antar att hon hade haft några invändningar mot att bli av med 1 200:- i månaden för att en annan person – som inte jobbar! – skall få MER ut i handen efter skatt. Dock stämmer det väl inte in på SVTs ”Fria televisions”-idé och slopas därmed. Enklare då att sätta två höginkomsttagare i samma soffa och gnälla över 100-lappar.

Daniel fortsätter sedan om att han kan ”bli tvingad” att ta ett jobb som ligger under hans ”nivå” – både när det gäller pengar och kompetens. Detta exemplifieras med en pizzabagare – ”vad nu en sån har i lön”. Med en hög A-kassa hade han i stället kunna vänta in ”tills det vänder”. Detta är nog en vanlig inställning till A-kassan – det är ingen omställningsförsäkring, det är en livlina som i ”Vem vill bli miljonär”. Bara du har nått upp till en viss nivå, så skall du aldrig ramla under den… hur man nu kan tänka så med en lön på 25 000:- visar precis den ”solidaritet” som finns…