Författararkiv: Gryningsräd

Utnämningspolitiken

Publicerat av
Svara

Regeringen fortsätter att uppvisa total inkompetens när det gäller att plocka PR-poäng. Under valrörelsen gapades det (bland annat) om utnämningspolitiken – den skulle öppnas upp, allt skulle vara transparant och guld-och-gröna-skogar. Och hur slutade det?

Fiasko!

Mikael Odelberg och Jonas Hafström är två utnämningar som i sak är fullkomligt korrekta ur en kompetenssynvinkel, men eftersom tjänsterna inte har utlysts ordentligt så blir det pannkaka. I Odelbergs fall försökte nu regeringen ge sken av att dom letade, men med bara en möjlig kandidat så blir det inte mycket att göra för konsulten som skulle tillsätta tjänsten. Lite som val på Kuba – det finns bara ett alternativ att välja på.

Skärp er för tusan – hela svenska folket är bakom er idé på öppna tillsättningar så se till att lösa det och fall inte in i den makthungriga klyftan som tidigare regeringar har legat i.

[SvD]

Brottsoffer, men bara kvinnor och barn

Publicerat av
Svara

Beatrice Asp (m) skriver idag på Aftonbladet att samhället skall stötta brottsoffren mer än vad som idag görs. Anledningen till artikeln var för att det igår var ”Internationella brottsofferdagen” (har ni hört nått så fånigt). Nåja, nu ska vi inte raljera över dagar hit och dit.

Artikeln börjar bra – även om det är på politiker-mumbo-jumbo – att brottsoffrens ställning skall stärkas och att myndigheter skall tänka ur ett brottsofferperspektiv. Fint så, dock tror jag att det idag är viktigare att brottslingarna åker fast och döms – och hålls inlåsta – än att pyssla ännu mera med offren.

Det som dock blir lusigt är andra halvan av artikeln, det pratas nämligen om två saker: mäns våld mot kvinnor samt våld mot barn. Resten är tydligen inte brottsoffer enligt vår justitieminister. Jag stör mig inte på att kvinnojourer får 800 miljoner varje år för att göra jobbet som polisen egentligen skulle ordna, men att börja ur ett brottsofferperspektiv och sedan prata om kvinnor och barn visar ju på vad som är viktigt i Sverige. Allmänna våldsbrott (som främst drabbar män) verkar ju polisen (och nu Beatrice) inte bry sig så mycket om. Nä, fildelare, män som slår kvinnor samt dom som slår barn är det vi ska satsa på i Sverige.

Men för att knyta an till det jag skrev i början – ett brottsofferperspektiv handlar självklart om hur myndigheter behandlar offren (omhändertagande, vid rättegångar m.m) men också hur brottslingarna behandlas. Dels så klarar inte polisen av vardagsbrott i stor utsträckning (=brottslingarna åker inte fast), del så när dom väl åker dit blir det en klapp på huvudet och ”aja-baja”, framförallt när det är unga brottslingar. Förtroendet för rättsstaten urholkas och då hjälper det inte hur mycket vi än pysslar om offren.

[Aftonbladet]

Använda lagen som en markering

Publicerat av
Svara

Nu har någon tänkt tanken att det skall bli olagligt att i sexuellt syfte kontakta unga på Internet, sk. ”grooming”. Många remissinstanser sågar dock förslaget (bl.a. Lunds Universitet, RFSL och JO) vilket är oerhört sunt. Att bevisa uppsåt för denna typ av ”brott” är oerhört svårt och leder lätt till luddiga anmälningar. Allt leder till att några (både skyldiga och oskyldiga) åker dit och resten slipper undan. Dessutom så kriminaliserar vi en handling som inte ens är på förberedelsestadiet, vilket enligt Per Ole Träskman, professor i straffrätt vid Lunds universitet är unikt i Sverige

I ljuset av detta är det ju märkligt att Rikspolisstyrelsen säger att ”lagen kan bli en viktig markering”, vilket känns som ett jäkligt underlig inställning för att komma från den instans som sedan skall utöva lagen. Lagstiftningen skall banne me’ inte användas för att ”markera” saker, det är det regelverk som vår samhälle bygger på och då skall det vara torrt, fyrkantigt och strikt – det är faktiskt det som är definitionen på en rättsstat (enlig mig då).

[SvD] [RFSL]

Ta och läs sjörapporten

Publicerat av
Svara

Detta är en skön blogg. Egentligen är kanske inte bloggen i sig skön, men låtarna som finns där gör läsupplevelsen stor.

Sjösalavals (orginal) – Om Byggettan
Watergate (Waterloo) – Om dataintrångsskandalen under valrörelsen (fp)
Sveriges Ambasad (9 to 5) – Om utnämningar
Jag mår ännu sämre (jag mår illa) – Om Lex Uggla

Dessa ska med i min nästa upplaga av sångboken! Dom är mycket välskrivna.

[Sjörapporten]

Vilka föreningar det finns

Publicerat av
Svara

”Läkare utan gränser” har vi väl alla hört talas om. Men hur kända är ”Läkare mot kärnvapen”? Jag hade aldrig hört talas om dom förrän jag läste debattartikeln på Aftonbladet idag. Tydligen har föreningen fått Nobels fredspris också. 1985 hände det. Det var när Nobels fredspris gick till något vettigt – inte som Al Gore och Yassir Arafat.

Jag har egentligen inte läst artikeln, jag bara reagerade på namnet. ”Läkare mot kärnvapen” – låter inte det som en väldigt konstruerad grej? ”Läkare utan gränser” känns ju mer naturligt på något sätt, det har ju ett samband, vilket inte känns lika naturligt för ”LMK”. Lite som hur ett småbarn resonerar – ”glass är gott. ketchup är också gott. då måste det bli gott när man blandar det”.

Jag vill inte på något sätt ta ifrån föreningen deras arbete, det är bara namnet som jag finner lite lusigt.

Lite fler föreningar kanske?

”Bönder mot trängselavgifter”
”Sjuksköterskor mot klimatuppvärmning”
”Sjömän mot skövling av regnskog”

[Aftonbladet]

Hon skriver juh så bra!

Publicerat av
Svara

Min favoritkrönikör på GP är utan tvivel Malin Lernfelt. Alltid huvudet på spiken, lagom agressivt men ändå med en vänlig ton, rak och tydlig. Det senaste exemplet är ”Är du kränkt lille vän” som handlar om artikelserien jag bloggade om för nån dag sedan.

Hur Sverige har blivit ett land där det så fort någonting går emot någon så har den personen rätt att lägga sig ner på golvet och skrika ”jag blir kränkt, jag blir krääääänkt”. Så ska det ju inte vara, men så har det blivit. Och när ”kränktheten” skall bedömmas så är den alltid subjektiv – känner sig personen kränkt, ja då är det så! – då är man ute på djupt vatten.

[GP]

Ännu en…

Publicerat av
Svara

I landet där ingen vet egentligen HUR många myndigheter som finns, ska vi nu få en till: Tillsynsmyndigheten för Försäkringskassan. Visserligen behövs det nog, men finns det ingen måtta på myndigheterna. För varje myndighet skall det tas fram en logga, det skall fixas kontor, generaldirre, sekreterare till generaldirren osv, osv, osv.

Om inte Försäkringskassan sköter sitt uppdrag bra så sparka nuvarande generaldirre och sätt dit en ny. Eller förändra direktiven. Eller skall det bli Tillsynsmyndigheter för alla andra myndigheter nu eller?

Begriper det ärligt talat inte.

[GP]

En dipp

Publicerat av
1

Jo, jag vet… har fallit tillbaks in i mitt gamla bloggande. Sällan och argt. Inget jag är stolt över direkt, men nu är det mycket med jobb och hej-och-hå. Ingen ro att sätta mig måste jag erkänna och det är synd. När man surfar genom den digitala världen är det så många tankar som dyker upp och som man vill dela med sig.

Vi hoppas på en bättring. Eller vi och vi, JAG gör det iaf.

Aktier = avkastning?

Publicerat av
Svara

TT visar idag upp ett typexempel på hur man tar ett nyhet, skalar bort alla som helst bakomliggande faktorer, ställer ägare mot konsumenter och trycker sedan plattan i botten. Resultatet blir detta:

Trots förväntningar om sämre tider fortsätter börsbolagen att vräka ut pengar över sina aktieägare

Tjusigt va’? Och hur kommer man undan med en sådan nyhet – jo, folk har ingen aning om hur aktier fungerar eller vad ens utdelning ÄR för något. I Sverige är ”ägare” ett skällsord, ”aktier” är förknippade med stora hemska företag och kombinerar man de två får man det ondaste i världen (efter den borgerlig regeringen) nämligen ”aktieägare”. En aktieägare är en fet direktör, man, 55 år gammal som äter gåslever i sin villa i Djursholm. Visste ni inte det?

Ja, usch och fy – aktieägarna tar alla våra pengar. Nja, går man tillbaks till ”Företagsekonomi för dummies” så vet man att inget företag kan drivas som välgörenhet, pengarna MÅSTE in någonstans. Så är det bara. Sedan går det heller inte att gå plus-minus-noll hela tiden eftersom man måste göra en vinst för att återinvestera i företaget så att detta kan växa.

För att få in kapital till ett företag så måste någon (person/organisation) investera i företaget. Detta innebär att man köper en del i ett företag för X antal kronor. Ej heller detta gör man av välgörenhet – man vill ha vinst. Inte sätter väl folk in pengar på banken till 0 procents ränta – nä, avkastning måste man ha. Vad man sedan ska ha vinsten till skiljer: jag vill ha mer pengar för att kunna återinvestera delar i nya aktier samt konsumera upp en del, Investor tar vinsten och investerar i nya företag och Gunnar i Alvesta gör det för att få en bättre pension (eftersom staten inte klarar av att fixa det, trots alla löften till Gunnar genom åren).

Så, när jag nu har investerat ett antal kronor av mina pengar så vill jag ju ha avkastning. En vinst. Ett ”tack för att du är villig att satsa på oss”. DET är avkastning. Hade ett företag aldrig kastat av (det heter inte så jag vet, men det var lite roligt) så hade ju ingen viljat satsa på det företaget. Eller iaf varit mindre villiga att göra det.

Som nämns i bloggen nedan så motsvaras ”miljardregnet” av en direktavkastning på 4,5% – inte mycket att skryta med jämfört med en bankränta. Och då har ändå aktieägaren (ja, han i Djursholm) tagit en mycket större risk än om han hade satt in pengarna på banken.

Lägg av TT… gå en kurs innan ni skriver om ekonomi

[Folkkapitalism.nu]