Syrligt värre från GP ang. SKF och SBF

Brukar inte ha så mycket för ”löjliga” nyheter, men det är lite såhär som man skall tackla ”icke-nyheter” – hatten av för Dick Henriksson på GP. Artikeln handlar om en namnstrid mellan SKF (Svenska Kullager Fabriken) och ett kullagerföretag i Sollefteå, Swed Excess, som saluför produkten SBF. PRV (Patent- och registreringsverket) har nu avgjort frågan och kommit fram till att SBF får fortsätta leva. Det som är det sköna är att artikeln är full av drypande ironi:

Nina Isaksson och Magnus Broman, två tjänstemän på PRV, konstaterar att det råder märkeslikhet:
De framhåller att båda märkena består av tre bokstäver. Efter en noggrann kontroll kan GP inte komma fram till annat än att de har rätt.

Och det fortsätter:

PRV:s experter gör dessutom gällande att det ”rent visuellt föreligger likhet mellan bokstäverna B och K.” Det där är ju en smaksak, men flera medarbetare på GP säger sig förstå vad Isaksson och Broman menar.

[…]

Patent- och registreringsverket uppmanar oss annars att ljuda de båda bokstäverna. Då bör vi förnimma skillnaden. Säg till exempel ”Klåvitt” eller ”Götekorg”, så anar man att något är fel.
…ändå har en del mage att påstå att våra myndigheter inte gör någon samhällsnytta.

Strålande rapporterat! Vem sa att Göteborg var ironins huvudstad? Detta är en skolboksexempel på hur man gör…

Gräv upp kanalerna

Jag håller med både Göran Johansson och Ger Charlotte. Hamnkanalerna borde användas på ett mycket bättre sätt vad som görs idag.

Tyvärr vänder sig Göteborg fortfarande inåt, i stället för utåt mot älven, hamnen och havet. Men det kan vi göra något åt

Detta finns det alla möjligheter att göra något åt – dels att öppna upp den befintliga kanalen från Brunnsparken ut till Stenpiren. Tänk att ha en gästhamn mitt i centrum, delar av Maritimans fartyg kan läggas inne som attraktioner och skutor på besök kan också använda hamnbassängen. Tänk vilket liv vi hade fått vid Lejontrappan! Detta är inget direkt billigt alternativt – det är tre broar som måste göras öppningsbara. Men det kanske är en kostnad man kan ta?

Mer pengar kostar det dock att riva upp Östra Hamngatan, som idag löper från Lilla Bommen till Brunnsparken. Den var kanal ända fram till 1936, så det blir i så fall ”tillbaka till orginalet”, men detta borde ses som steg 2 i en långsikta plan att öppna upp Göteborg till den Sjöfartsstad som den en gång var, men fortfarande är.

Att sedan Södra Älvstranden skall bli ett turisttstråk krävs resturanger och barer så att folk lockas att ta promenaden från Järntorget bort mot Operan via Stenpiren. Göteborg går en fantastisk framtid till mötes.

Effektiv ränta – dåligt mått på SMS-lån

GPs ledare beklagar sig idag över hur SMS-lånen ställer till det för folk. Som vanligt skall folk inte ta ansvar, det nämns bara i förbifarten:

Naturligtvis har varje individ ett ansvar. Föräldrar måste diskutera ekonomi med sina ungdomar. Det kan vidare låta trist och moraliskt, men ju sämre marginaler, desto viktigare att noga se över sin ekonomi. Att göra tråkjobbet med en budget, att se vart pengarna går, om det går att avstå från något för att längre fram kunna unna sig det där andra lilla extra. Att orka säga nej till den omedelbara frestelsen.

Men allt ansvar kan inte läggas på individen. Lånehajarnas samvetslösa verksamhet måste begränsas och hejdas.

Saken är dock det som skrivs i början av ledaren. Här hävdas det att den effektiva räntan på ett SMS-lån är uppemot 1000% ! Detta stämmer fullt och hållet, men hur bra är egentligen måttet ”effektiv ränta”? Enligt Wikipedia:

Med effektiv ränta avses den totala kreditkostnaden angiven som årlig ränta på lånebeloppet.

Det som gör detta mått väldig orättvisa för SMS-lånen är att den tar hänsyn till den årliga kostnaden vilket inte är aktuellt för ett SMS-lån – tanken är ju att det faktiskt skall betalas tillbaka inom en månad. Tar man exempelvis ”LuckyLoan” så blir kostnaden på ett 3000 kronors-lån 3000+2340 (avgiften) = 5340 kronor. En ränta på 5340/3000 => 178% => 78%. Mycket? Ja, men det är det som man får betala för att risken är hög och att lånet går snabbt att få.

Hon skriver juh så bra!

Min favoritkrönikör på GP är utan tvivel Malin Lernfelt. Alltid huvudet på spiken, lagom agressivt men ändå med en vänlig ton, rak och tydlig. Det senaste exemplet är ”Är du kränkt lille vän” som handlar om artikelserien jag bloggade om för nån dag sedan.

Hur Sverige har blivit ett land där det så fort någonting går emot någon så har den personen rätt att lägga sig ner på golvet och skrika ”jag blir kränkt, jag blir krääääänkt”. Så ska det ju inte vara, men så har det blivit. Och när ”kränktheten” skall bedömmas så är den alltid subjektiv – känner sig personen kränkt, ja då är det så! – då är man ute på djupt vatten.

[GP]