Nyans på näthatet

Debatten om näthatet har flödat den senaste veckan och som vanligt finns det alltid en nyans som inte kommer fram. Tyvärr måste man då börja debatten med att ursäkta sig och förklara att man självklart är emot det hat som här har drabbat Åsa Lindeborg med flera. Precis som Sanna Rayman gör:

Jag måste få addera ett par vinklar till näthatsdebatten. Låt mig upprepa: a-d-d-e-r-a. Det här inlägget handlar inte om att gå i clinch med uppfattningen att näthatet är ett stort problem. Det faktum att jag här nedanför kommer ifrågasätta hur debatten har utvecklats kommer av en del flit-misstolkas som att jag bagatelliserar näthatet. Det gör jag verkligen inte. Jag är väl medveten om det ytterligt obehagliga i att folk beter sig som svin, skriver otidigheter, förolämpar, kränker och skickar rena hot till andra människor. Det är förfärligt.

Så, då var det avklarat. Debatten är lika hetsig som självklar: det är inte ok att skicka anonyma hotmail och sexuella anspelningar till personer (oavsett män som kvinnor) för något som dom skriver. Aldrig, aldrig, aldrig – punkt.

Vad är förklaringen då? De som har blivit drabbade tillhör mer eller mindre ”eliten” – alltså de som har en kolumn, spalt eller uppslag till att dag ut och dag in sprida sina åsikter. Och de som anonymt hotar är de som ibland nämns på sidorna: arga män, som inte tror på patriarkatet, genuscertifierade dagis och stora flyktingströmmar. Att sedan få det inrubbat i ansiktet i tidningarna gör tyvärr att det kokar över. Och att skicka ett anonymt mail är ju enkelt… ibland alltför enkelt kan jag tycka.

Men vad näthatet INTE har handlat om är det som inte ligger i vänstermittfåran (och ännu längre vänsterut). Paula Neuding skriver t.ex.

I somras skrev Sara Skyttedal, vice ordförande i Kristdemokraternas ungdomsförbund, att hon är kritisk till Pridefestivalen. Festivalen är sexfixerad, exhibitionistisk och missgynnar homosexuella, menade hon. För detta möttes hon av aggressiva, osakliga påhopp från etablerade journalister och tyckare. Längst gick förmodligen Alexander Bard med: ”WHO ASKED YOU FOR YOUR FASCIST OPINION? We are NOT HERE TO PLEASE YOU! Fuck off, BITCH!”

Per Ström, f.d. jämställdhetsdebattör, gav för en tid sedan upp helt med att debattera efter att ha blivit trakasserad hejdlöst av bloggar och tidningar. Av ju de som nu säger att dom också blir hotade. Men då var hoten helt plötsligt ok.

Kan vi inte lyckas att debattera ALLT hat istället för att hela tiden behöva diskutera ”Men dom då? Men dom då?”. Det blir en meta-debatt som bara gör skyttegravarna djupare – och då kommer man definitivt ingen vart…

PS. Fredrik Virtanen skriver också lite nyanserat DS.