Jag är int’ bitter

Ibland ser man riktigt hur ilskan skiner igenom:

40% av dessa enorma skattesänkningar har gått till de 10 rikaste procenten, klart att skattesmitare och höginkomsttagare jublar. Även jag blir glad av att exempelvis få tillbaka på skatten, men det är inte vad det handlar om. Det här handlar om att människor som redan har det väldigt bra får det ännu bättre medan de som inte är lika kapitalstarka varken får känna av speciella skattelättnader eller får ett upplyft när det gäller stödet från samhället.

Detta är MonaForPresident med avseende på att Skattefridagen uppmärksammas runt om i Sverige. Bland annat på denna blogg. Vad problemet är förstår jag inte riktigt, det finns bara pajkastning i inlägget. Hon vill exempelvis att Dick Erixon inte skall få tillgång till respiratorer eller ambulanser. Det för inte direkt debatten framåt.

Vi som sedan vill sänka skatten något blir sedan kallade ”trångsynta och egoistiska personer som generelltsätt har lite mer i plånboken än andra” vilket och bidrar till en härligt debattklimat. Ilskan MÅSTE tyda på att vi tycker rätt och kan arugmentera för det.

Sverige har världens högsta skattetryck. Vi har dock inte världens bästa sjukvård, bästa polis, bästa rättsystem, bästa sociala trygghetssystem – ja, vad är vi bra på egentligen? Borde vi inte kunna få samma (låga?) kvalitet för mindre pengar – eller kanske tom för mindre pengar. Vilka blir pengar till oss själva och familj – utan ”på någon annans bekostnad”?

Vi som vill sänka skatten pratar mycket sällan om att dra ned på utgifter som sjukvård, skola, omsorg och utbildning. Främst kritiserar vi alla andra utgiftsområden som vi inte anser att politiker skall lägga pengar på. Med mindre skatter kan folk skaffa vad som själva vill ha i större utsträckning. Vi vill att det civila samhället skall växa och bli starkare. Att fler människor skall kunna bestämma mer över sina liv och ta nya vägar. Och höga skatter begränsar ENDAST de med låga inkomster.

För en person med 16000:- i månaden har skatten sänkts med 1048:- (23%). För en ”rik” med 45000 i månaden är sänkningen 2893:- (16%). Vad tror du gör mest för en person? 1000 spänn för en med 16000:- eller 2800 för en som tjänar 45000:-? Istället för att ge en låginkomsttagare en möjlighet att behålla mer av sin lön för att kunna köpa en par jeans, köpa hämtmat några gånger mer i månaden osv? Istället stirrar ni er blinda på ”rättvisan” (btw, den ”rike” betalar fortfarande mer i skatt – både i kronor och procent räknat) Jag tycker DET är så felaktigt så att det gör nästa MIG arg. Usch – att man inte vill ge människor den chansen och möjligheten…