Ann-Charlotte Marteus klagar idag på Expressens ledarsida att föräldrar försöker göra det allra bästa för sina barn när det gäller skolgången.

 Cyniskt kan man tolka det så att föräldrar som inte riktigt lyckas segregera sig, bostadsmässigt, tar chansen att flytta åtminstone sina barn till blåögdare marker.

Många av dessa föräldrar välkomnar säkert det multikulturella samhället och bryter med vånda mot sina principer – men vad gör man inte för att säkra att ens barn får optimala utbildningsförhållanden? Nu när möjligheten finns…

Det är inte cyniskt att försöka skaffa sitt barn det allra bästa av allt – framförallt utbildning. Man häpnar… Riktigt kniper det i magen på mig när hon kläcker ut sig den sociala ingenjörskonstensriktiga grundbult -förminskningen av oss individer till ett kollektiv.

Den sortens genetiska egoism är förståelig på individuell nivå. Men vad blir resultatet på samhällsnivå? Vad skapar denna politiskt understödda, skattefinansierade valmöjlighet för mentalitet?

Det är klart att samhället består av individer, men vi individer måste tillåtas att välja våra egna vägar och göra våra egna val i vardagen. Även om det nu blir ”fel” på staplarna i Rosenbad eller på Expressens ledarredaktion (eller Melodifestivalen).

Nädu Ann-Charlotte: du får sätta dina barn i en skola som du önskar (om du har några, vad vet jag) och så gör jag det samma med mina barn (har bara ett just nu, men önskar fler). Låt mig och mina barn vara ifred så är du snäll…