Ett nytt rosornas krig

SvD skriver det rätt ut – dags för ett nytt rosornas krig. Mona lyckas – åter igen – att reta upp fackföreningsrörelsen och vette tusan om kombinationen Wanja stannar kvar som LOs ordförande och Monas ständiga grodor bäddar för detta. Och inte bara det – valet till Europaparlamentet samt valet nästa år kan vara i fara för (S). Självklart att trenden varit nedåtgående, men detta var nog spiken i kistan.

Jag förstår inte vad (S) har att säga till om när det gäller LOs ordförande och dennes förehavanden. Att skylla dåliga opinionssiffror på AMF-skandalen är rätt insiktslöst och visar på hur Partiiiiet egentligen mår. Inte så bra. Och när Monas kritik nästan hade glömt, så kläcker hon ur sig ett godkännande av att Wanja sitter kvar. I ärlighetens namn – (S) hade nog stigit i undersökningarna om människan höll tyst en vecka.

Det finns en chans kvar för ”di vänstre”: en fantastisk comeback på 1 maj men två riktigt bra tal från de bägge topp-damerna. Om inte så är loppet verkligen kört. Undrar vem som får det tveksamma nöjet att skriva dom två talen?

[SvD1] [SvD2]

Någon som sa ”brist på självinsikt”

(S) rasar i opinionen och är inte längre Sveriges största parti. Partiets försök till förnyelse har inte riktigt gått vägen (”vi måste ju vänta tills kongreeeeessen”) och istället blir det bara klagande och jämrande över allt och inget. Detta visar sig nu i opinionen. Det, plus att Mona Sahlin inte har något stort förtroende som en framtida statsminister – vilket jag helt och hållet förstår.

Men finns denna självinsikt i partiet? tja, delvis, men i de flesta fall blir det till att skylla på varandra. Mona Sahlin är nu så desperat att hon börjar skylla på Wanja Lundby-Wedin:

Partiledaren Mona Sahlin kopplar främst de dåliga opinionssiffrorna till de senaste veckornas rapportering om skandalerna kring AMF pension.

Arbetarrörelsens företrädare har bland annat godkänt en mångmiljonpension till den förre AMF-chefen Christer Elmehagen.

Dock fortsätter hon och säger att ”diskussionerna med V och MP har påverkat”, men huvudorsaken verkar vara att hyckleriet inom arbetarrörelsen har kommit fram i dagsljus. På gräsrotsnivå (s-bloggar.se, en fantastisk rolig sida förresten) är det också spridda skurar. Den bästa strutsen kommer från Gunilla Svantorp, landstingsråd i Region Värmland:

De som blivit intervjuade är de som har jobbet kvar, eller de som sett den egna ekonomin öka genom att förmögenhetsskatten har tagits bort eller genom att de fått lägre fastighetsskatt.

[…]

För om de intervjuat de som blivit varslade eller blivit av med sitt jobb, eller alla våra pensionärer, eller de som blivit sjuka, eller de som bor i Stockholms utkanter och sett sina vårdcentraler tvingas säga upp folk för att resurserna gått till mer välbeställda områden – då förstår jag ingenting.

Nä, precis. Jag förstår ingenting heller. Kan det möjligtvis vara så Gunilla att folk kanske röstar på vad dom tycker är bäst för LANDET och inte för sig själva? Att man trots att man t.ex. är sjukskriven gillar regeringens ändrade regler för rehabilitering och slopandet av den automatiska förtidspensioneringen. Enligt Gunilla skall folk rösta egoistiskt – det som är bra för MIG, inte för någon annan.

Att partiet skyller på någon annan och vägrar fortsätta den inslagna gnällvägen har jag inget emot. Det ger tydligen inte utdelning i opinonen och väljarna går över till andra sidan blockgränsen – vilket är helt i min linje. Tack Mona, Gunilla, Östros, Sven-Erik och Wanja.

[Aftonbladet – Mona Sahlin] [Aftonbladet – Politiska experter] [Gunilla Svantorp]

Mona är faktiskt bara pinsam

Har ni sett någon kyssas? Ett par som är sådär riktigt förälskade – för det är ju det man gör när man pussas. I alla fall om man pussas på ”snedden”. En ”rak” puss ger man till mamma på födelsedagen men den är man är kär i pussar man på snedden.

Och då kan man väl för fan inte LE! Inte sant, Mona Sahlin. Snacka om PR-kupp och en riktigt usel sådan.

Kan man inget om ekonomi så får man väl visa lite kärlek då. Synd att det blir så pinsamt dåligt. Sven-Erik Österberg borde väl gå ut och säga ”Att hålla på och pussas när människor blir arbetslösa”…

[Expressen]

Solidariska dumheter…

Ibland blir verkligheten nästan värre än vad man skulle kunna tro. I Växjö har en vänsterpartist uttryckt sig såhär:

Vi kan agera för hela kommunsektorn, visa solidaritet med de kommuner som har det besvärligt.

Och vad pratar karln’ om? Jo – att eska pengar från staten. Till saken hör att Växjö – med borgerligt styre – har sparat i ladorna och behöver inte pengar. Iaf inte för 2009. Man är alltså solidarisk för att man eskar pengar som man egentligen inte behöver och gör så att de kommuner som VERKLIGEN behöver pengar får mindre att dela på. Logiken är helt fantastisk och skrämmande på samma gång.

Kommuner har problem idag, men det är inte sällan egenförvållat. Botkyrka skall bygga skidtunnel (precis som Torsby) och självklart ställer man sig frågan om inte den sk. ”kvartalskapitalismen” också finns hos politiker. Fast låt oss kalla den för ”mandantskapitalism” eller ”konjungturskapitalism”. Läs vidare på Newsmill om kommunpolitikern som inte vill ha pengar från staten.

[SvD ledarblogg] [Johan Ingerö] [Smålandsposten] [Svd – Botkyrka] [Idrottens affärer – Torsby]

Är det sånt här vi vill ha?

(S) har kommit med lite ny politik. Tyvärr är problemen två stycken

1. Luciano Astudillo – suck, jag orkar inte med denna man. Men, vad värre är…

2…

Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar utan på förslag till förbättringar. Det kommer att kosta

Läs den passagen igen. ”…aldrig titta på pengar…”, ”Det kommer att kosta”. Men sådan oppositionspolitik behöver regeringen inga valarbetare.

[DN] [Johan Ingerö

Har LO styrt Aftonbladet?

LO äger 50,1 procent av Aftonbladet och nu har förre chefredaktören Anders Gerdin skrivit en krönika om hur LO har velat styra innehållet i tidningen.

Men Aftonbladet verkar LO-basarna ha tid med. I går kväll avslöjade Resumé att Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson, som båda sitter i Aftonbladets styrelse sedan många år, ska ha krävt att två av tidningens profilerade krönikörer skulle tystas.

Det handlar om debattredaktören Lotta Gröning och politiska kommentatorn Lena Mellin.

Lotta Gröning har jag aldrig haft mycket för, hon ÄR (S)-märkt. Lena Mellin har jag dock mer respekt för – hon är helt enkelt mer saklig. Inte konstigt att LO vill göra sig av med en sådan.

Wanja låter dock hälsa genom sin pressektretare att detta naturligtvis inte är sant. Dock vet vi ju vilken engagemang Wanja har i de styrelseuppdrag som hon sitter i. Hon har nog helt enkelt blivit lurad och förd bakom ljuset igen 🙂

[Expressen]

Vettiga poänger från Gidehag

Robert Gidehag är VD för Skattebetalarnas förening (vilken jag för övrigt är medlem i) och har en blogg där han idag sätter fingret på en viktig grej:

En LO företrädare förklarade hur han (och LO) ser på fastighetsskatten. Logiken är så här: Eftersom förmögenhetsskatten inte är bra ur ett tillväxtperspektiv bör den inte återinföras. Men då kommer några grupper att bli rikare (märk väl utan att några andra blir fattigare) så därför måste vi höja en annan skatt som symboliskt straffar rika. Därför bör vi skruva upp fastighetsskatten på dyra fastigheter. Visserligen är det inte alls säkert att det är samma grupper som drabbas av detta som får sänkt förmögenhetsskatt. Men det ser bra ut för ”rättvisan”.

Ursäkta-säg-det-igen. Det är alltså så att man uppenbarligen VET hur jävla korkad man är, men fortsätter ändå att driva testen för att – tja – locka väljare/medlemmar. Det är så att man baxnar. Dessvärre har (S) och LO gjort detta så så framgångsrikt under många år, så det är såhär vi svenskar tänker. Folk blir alltså ”rikare” när dom får lägre skatt. All inkomstökning (eller snarare en minskad tvångsutgift – alltså skatt) för en person MÅSTE innebära att någon annan per definition får MINDRE pengar.

Hur är man funtad då?

[Robert] [Skattebetalarna (gå med!)]

Schlingmann får på nöten

Per Schlingman (partisekreterare i Moderaterna) får nu rejält på nöten i bloggosfären och av ordföranden i Svenskt Näringsliv, Signhild Arnegård Hansen.

Anledningen till detta är Pers populistiska utfall mot ”företagnade” och nu har Signhild bitit tillbaks ordentligt:

Av Svenskt Näringslivs 55000 medlemsföretag är drygt två tredjedelar små, ägarledda företag med färre än tio anställda. Nio av tio har färre än 50 anställda. I de allra flesta av dessa företag finns inga bonusar, inga vidlyftiga pensionsavtal och inga fallskärmar. Visst är lönerna ofta rörliga, men framförallt neråt: om verksamheten går dåligt får vd ofta ingen lön alls

Läs och begrunda…

[SvD – Signhild Arnegård Hansen] [Johan Ingerö] [Peace, Love & Capitalism]