Stockholmarna ska inte behöva betala två gånger för vård, först via landstingsskatten och sedan via en privat försäkring. Då är vi inne på en farlig väg, säger landstingsrådet Birgitta Rydberg, fp.
Fel – i och med att politiker styr sjukvården, och politiker inte vet hur man driver sjukvård så är folk missnöjda och kräver alternativ. Och när väl alternativ dyker upp är det ”farligt”. Det måste ju vara det mer kostandseffektivt för landstinget att folk betalar skatt och sedan betalar YTTERLIGARE för att få gå någon annanstans. Man utnyttjar ju inte landstingets resurser då.
Det leder i sin tur, enligt Dag Larsson (s), till en tudelad sjukvård som på många andra håll i världen, med en skattefinansierad vård av sämre kvalitet och en högklassig försäkringsfinansierad vård.
Dag erkänner här att sjukvård driven av politiker är sämre än sådan som är driven av personer som KAN verksamheten – typ läkare och sjuksköterskor. För det är det enda sätt jag kan tolka det. Det som dock Dag missar här är att det offentliga fortfarande kräver in lika mycket pengar från alla till sin sjukvård, så enligt resonemanget ovan så får sjukvården lika mycket pengar som förut, men med mindre patienter.
Det råder brist på barnsjuksköterskor i länet och farhågan är att Martina lockar i väg specialistsjuksköterskorna från den offentliga vården.
I våras var sjuksköterskorna värda stora löneökningar (helt berättigat om du frågar mig). Men när det uppkommer alternativ där sköterskorna får högre lön (för det får dom alla gånger hos Martina) så är DET farligt. Hur tänker folk?