Tänk om det var tvärtom?

En fängelsepsykolog har gjort en fånge ”på smällen” och tidningarna målar med stora penseln: ”Psykolog utnyttjade förtroendeställning”, ”Fängelsekund utnyttjad”

Nu är det ju dock så att detta inte är fallet – eller jo, så är fallet, fast tvärtom. Psykologen är kvinnan som har blivit gravid och mannen är den fängslade. Nu skrivs artikeln i rätt neutrala ordalag om förhållandet men fokuserar mest på det bestialiska mord som mannen utfört.

Gott så, men jag tänker i mitt stilla sinne hur artikeln hade sett ut om det hade varit tvärtom…

Vård endast för rika – inte för (kyrk)råttor

Denna historia har två vinklar:

  1. Hur kan man ställa upp på en sådan intervju eller ens berätta det offentligt?
  2. Tar man åt sig ett sådant här jobb frivilligt, eller blir man ”tvingad” till det av någon ond chefredaktör

Vi börjar med punkt 1. Uppenbarligen är familjen inte nöjd med behandlingen från Djursjukhuset, men att använda ”Han svarade inte på tilltal” och ”Han var väldigt nedstämd” för en råtta är lite väl att ta i. Vi pratar faktiskt om ett djur – inte en medmänniska. Av artikeln framgår det heller inte att Djursjukhuset verkligen GJORDE något fel:

Istället fick de besked att listorna var fulla och att Rambo inte var döende, trots att ingen veterinär tittat på honom.
– Då blev vi så förbannade att vi åkte direkt till distriktsveterinären och där fick vi hjälp direkt

Om ni märker här så framgår det som sagt inte vad distriksveterinären kom fram till, mer än att dom ”fick hjälp direkt”. Uppenbarligen så var Djursjukhusets prioriteringar inte felaktiga – trots att ”ingen veterinär” hade sett fallet. Lika väl som att skrubbsår blir nedprioriterade framför mer akuta och allvarliga sjukdomar på vårdcentralen. Inte heller här så får ”någon läkare” se på fallet.

På punkt 2 så undrar jag om Jorunn Amcoff och Adam Öhman kände sig stolta över sitt fantastiska ”scoop” eller om dom helt enkelt blev tvingade att åka ut och göra ett snyftreportage om en icke-nyhet. Jag hoppas på det senare, annars så visar väl detta på att det finns journalister och kvällstidningsreportrar.

Vi väntar nu med spänning på att Monica Green skall ställa upp och kräva att regeringen gööööör något åt detta och inte sitter passiva. Instifta RåttO kanske?

Och pressen styrs stenhårt

advodia kan man läsa att man på DN kan läsa att journalisterna under Pride-festivalen är stenhårt styrda med vad som skall skrivas. Presschefen Anna Söderström står insvept i en HBT-flagga fram Stockholms stadshus. Tydligen gäller det för journalisterna att man inte skall beskriva någon som man eller kvinna. Regelbrott kan straffas nämligen med indragen ackreditering.

Det handlar om självidentifikation för den som blir intervjuad. Bara för att du träffar mig med min flickvän behöver jag inte vara homosexuell. Jag kan ju vara bi. Eller bara för att jag har långt hår behöver jag inte se mig som kvinna.

Spåret som advodia är inne på är om journalister hade gått med på detta i något annat sammanghang? Att vid en presskonferens där Mats Odell skall presentera den senaste försäljningen av ett statligt företag:

Ni får inte skriva ”utförsäljning”. Det inplicerar att det sälja för rea-pris och så är ju inte fallet. Gör ni det får ni inte vara med nästa gång

Oj – det hade väl tagit hus i helvete. Fast det jag stör mig MEST på är två saker här.

1. Man får inte skriva ”man” eller ”kvinna”, men först pratar Anna om att hon inte ”behöver vara homosexuell” om hon syns med sin flickvän. Är inte kön och sexualitet två olika saker? Eller har hon själv blandat ihop begreppen?

2. Kön är något som man runt världen använder för att definiera någon fysiskt. Precis som ”lång”, ”kort”, ”ljushårig”, ”bredaxlad” osv… inget att ändra på där. Återigen här skiner Annas egna fördomar (?) igenom: ”bara för att jag har långt hår behöver jag inte se mig som kvinna”. Va’? Om det är någon journalist som drar dom slutsatserna kanske man skall tänka över sitt yrkesval och göra något annat.

Tyckte nog att Anna berättade mer om sig själv än om reglerna för att ”få vara med”…

[advodia] [DN]