Tennisterrorism = facklig verksamhet?

Jag blir inte klok ibland, hur man lyckas. Åsa Linderman är nästa i raden… Först inleder man och kritiserar rättssäkerheten för tennishuliganerna i Malmö för att sedan i paragraf fem prata om Sveriges ordförandeskap och att folk faktiskt ska gå ut och protestera för att – tja – regeringen gör onda och dåliga saker.

Oavsett om de åtalade är skyldiga eller ej är rättegången i Malmö, som återupptas vecka 23, ett gyllene tillfälle för en statsapparat och regering i behov av en trofé och skalp som vapen mot hela arbetarrörelsen, med eller utan maskering: Watch out, redskins!

Här hänger jag inte riktigt med. Var det arbetarrörelsen som protesterade mot tennisen? Eller var det dom som slog sönder polisbilar och förde liv? Hur får människan ihop logiken i debatten?