Inget statligt bolåneinstitut tack

Oj, nu börjar det brännas. I efterdyningarna av finanskrisen poppar alla kulturvetare och författare upp med idéer om ett det ena, ett det andra. Senast i raden är Maria Küchen som tycker att staten skall börja låna ut pengar till folk.

Det roliga är alla klyschor hon slänger sig men, men hon är ju ändå poet, det får man faktiskt hålla i minnet.

Marknadsliberaler älskar myten om marknadskrafterna som samhällsbärare och att Sverige har varit ”som DDR” och förbjudit privat entreprenörsanda, en oförskämdhet mot alla som faktiskt levt i kommunistiska diktaturer. Ikea, Tetrapak, Bonnierföretagen och H&M växte sig starka i Sverige samtidigt som Gnosjöandan frodades utom synhåll från det nya arbetarpartiets hemmaplan, Stureplan. Sverige har aldrig varit vare sig kommunistiskt eller företagsfientligt.

Myten som samhällsbärare? Vart tror Maria att skattepengarna kommer ifrån, om inte pengar som skapas i den privata sektorn och som sedan det offentliga tar en del av. IKEA, Tetrapak och Bonnierföretagen är företag som dels byggde sig starka innan den offentliga sektorns expansion mellan 50- och 70-talet – då ökade skattetrycket med 100% (Ekonomifakta.se), dels är både IKEA och Tetrapak idag utflyttade – och H&M (med ägaren Stefan Pettersson) fick specialregler i förmögenhetsbeskattningen för att inte heller där flytta. Företagarväntligt – pytsan!

Att sedan staten skulle dra igång ett bolåneinstitut (Det Statliga BoLåneInstitutet, DSBLI) är en idé som på pappret (eller Aftonbladets debattsida) ser bra ut, men vad bli konsekvenserna? Anta att räntor och villkor skulle vara likvärda en ”privat” bank – varför skulle jag då ha mina lån där? Det finns ju inga andra tjänster dom erbjuds? Flyttar jag mina lån från min nuvarande bank får jag antagligen sämre villkor på mina övriga banktjänster. Slutsats: jag flyttar inte.

Säg då att det skulle bli billigare lån (nått måste du ju konkurrera med). Skulle folk då flytta sina lån dit? Tja, inte i någon större utsträckning tror jag – men säg nu att dom gör det (annars är det ju ingen idé att ens starta det). De övriga bankerna tappar kunder och de övriga tjänsterna blir naturligtvis dyrare och möjligtvis sämre. Skattebetalarna får då vara med och betala de lån som DSBLI ger ut – för dessa pengar är ju skattepengar.

Så fort staten går in och ruckar i marknader så går det ofelbart åt pipan. Bolånekrisen i USA har många ”syndabockar”, men lagen som tvingade bankerna att ge ut lån till icke-kreditvärdiga kunder, främst via just det halv-statliga bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac näms det inget om. Ett statligt bolåneinstitut är ingen garant för någonting.

Staten skall hålla sig utanför !

[Aftonbladet]