Brandkåren i Malmö blir attackerade när dom åker ut på larm i miljonprogramsområderna. Ibland är det tom så att bränder anläggs just för att idioterna skall få dit några brandmän att kasta på. Brandkåren vet det, invånarna i Rosengård vet det (ja, iaf Hassan Amiri och Rabih el Barchali) – ja, alla vet det känns det som, men hela artikel präglas av ett deppigt konstaterande att ”jaha, så här är det väl då” och inga lösningar. Dock nämns två anledningar till problemet, vilka levereras av herrarna ovan (en anledning var).

1. Rabih el Barchali, som själv är småbarnspappa, lägger skulden på föräldrarna:

– Om de uppfostrar sina barn ordentligt så håller de inte på med skit, säger han

2.  Och så Hassan:

– Det här handlar ju om kriminalitet och polisen borde ta fast dem som kastar sten på brandkåren. Men det är sällan vi får hjälp av polisen här.

Huvudet på spiken: föräldrarna gör inget och polisens insatser har en mängd anledningar: för lite resurser, för mycket administrativa uppgifter, man jagar fildelare och fortkörare som råkar köra 130 på Sveriges finaste 120-motorvägar etc.

Man blir ledsen och bestört när man läser sådant och ännu mer ledsen när det känns som att ingen ljusning finnes. Tillslut får väl skiten brinna ner – men vi måste ju faktiskt reagera och rätta till det allvarliga som pågår.

[SvD]