Barnbidraget har ju varit på tal under nån vecka nu. Först kom (m) med förslaget att det skulle delas jämt mellan mamman och pappan, i stället för som nu att mamman får allt om hon inte först godkänner att pappan skall få hälften.

Nu har (c) gjort ett utspel inom samma område, men här drar man det lite längre. Först ut på banan var Annika Qarlsson som på sin blogg började med utspelet att alla som tjänar upp till 240 000kr per år skulle få barnbidrag. Att någon som tjänar 20 tkr i månaden skall vara höginkomsttagare är ju knappt att (s) och (v) säger – så undrar vad centern har hittat på?

Och sedan fortsatte partiledare Maud Olofsson på samma spår. Dock har hennes uttal förvrängts en hel del i media. Det hon egentligen sa var att:

I takt med att vi gör olika skattereformer och familjepolitiska reformer finns det anledning att titta på detta

Vilket på vanlig politikerspråk betyder ”nej”. Tänk dig samma utspel fast om frågan hade handlat om pensionärer eller A-kassan. Då hade PRO respektive LO stått på barrikaderna.

Att barnbidraget skall delas mellan herr och fru Förälder är väl självklart och inte så mycket att ordna om. De som kommer att bråka om pengar kommer att göra det lika mycket efter reformen, så ingen skillnad där. Detta förutsätter ju dock att även tiden med barnen delas lika – men det kanske ni förstod.

Vad det gäller inkomstprövandet av barnbidraget är jag inte lika positiv. Det bästa hade ju förstås  att skippa administrationen av de 23 miljarder som det kostar varje år och göra ett barnavdrag på skatten. Alternativt viga hela potten till en allmän skattesänkning… fast barnafödande måste ju uppmuntras lite, så barnavdrag vore det bästa.

Att inkomstpröva är bara dumt – det gör att man får ytterligare trösklar i skattesystemet, vilket gör att personer som ligger i gränslandet vägrar att gå upp i arbetstid eftersom dom då förlorar barnbidraget. Precis som (s) säger: det motverkar arbetslinjen.