Arbetsförmedlingen kräver idag mer pengar för att leta upp jobb för de arbetslösa. 1 miljard mer bör skjutas till för att dom skall klara anstormningen från den ökade mängd arbetslösa. Jag har själv ingen egen erfarenhet av Arbetsförmedlingen, men håll med om att det är sällan som man hör något positivt om myndigheten. Att man hittar jobb. Att man ger personerna service och hjälper dom på bästa sätt.

Istället är det inte sällan man hör angående hot om indragen ersättning om man inte går på något skriva-CV-kurs eller att man söker X antal jobb i veckan. Sökandet för statistikens skull leder bara till att företag blir mindre villiga att höra av sig till AF och de arbetssökande får noll och inget ut av det.

Varför blir det så här? Vad är det vi gör fel? Jag tror att felet är lite det av den vanliga ”offentlig verksamhets”-diskussionen – AF får pengar FÖRST och sedan kommer ”kunderna”. Är inte kunderna nöjda har dom ingenstans att gå. Och som nu exemplifieras – går det inte ihop ropar man efter mer pengar.

Ett annat grundläggande problem är detta: om AF nu får ökande anslag för att ta hand om den ökande mängden arbetssökanden och antalet minskar – får då myndigheten i motsvarande grad mindre pengar i anslag. Nej, troligtvis inte… Kostnader har alltid en förmåga att anpassa sig till inkomsterna – det är svårare tvärtom.

Nej, inför en A-kasse-peng och låt arbetslösa gå dit dom vill och där dom blir nöjda. Vissa kanske utbildar sig, andra lär sig söka jobb, den tredje tar pengarna och öppnar eget. Har man ändå tagit pengarna från medborgarna (skatt) så måste man väl kunna ge tillbaks dom UTAN att någon annan skall bestämma hur dom skall användas? Det torde ge större effekt per skattekrona – idag fungerar inte AF speciellt bra.