Har fått en ny bok av min sambo – en brödbok. Och när lustan faller på, ja, då gör den bara det.
16 te-kakor ur nya boken står nu och jäser på spisen. Skjuts in i ugnen om ca 10 minuter, gräddning ca 7 minuter och sedan får man lite nybakt bröd såhär på kvällskvisten! Ahh….!
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg presenterade igår moderaternas förslag på hur höstbudgeten skall se ut. Och det verkar som att klagandet från opposition och kommuner har hjälp. Även Moderaterna sällar sig nu till KD och Folkpartiet som också har utlovat mer pengar.
Det kan väl vara bra att staten nu stödjer enheterna ute i landet, men vi skall också komma ihåg att det är kommunerna är ensamt ansvariga för sin budget och i tidigare debatter har vi ju sett att det kanske finns utrymme för andra prioriteringar. SKL har dessutom i en rapport visat att kommuner och landsting aldrig har haft mer pengar än vad dom har nu.
Men pessimismen håller gradvis på att brytas, sa Anders Borg. De offentliga finanserna ter sig inte fullt så osäkra som i våras. Siffrorna för skatteintäkterna kommer in ett par snäpp bättre än vi räknade med då.
Detta är dock det stora glädjeämnet. Att det verkar vända. Inte bara för Sveriges skull men också för regeringen. Men en tuff budgetdisciplin och en klar ideologisk riktning (nja, hyfsat iaf) så har dom klarat krisen galant. Det kommer att ge utdelningen i opinionen. Dessutom kommer det kanske att skapas ett reformutrymme inför valåret 2010.
Att jobbskatteavdraget skall utvecklas i ett fjärde steg, det är dock inte klart med varken finansiering eller nivåer men jag tycker nog att det kanske hade varit lämpligare med att sänka skatten för pensionärerna med dom pengarna i stället. Inte för att jag egentligen tycker det, men för att ta ifrån oppositionen en valfråga. Regeringen har i stort rätt stor ”cred” bland folk för skattesänkningar och för finansiering av de samma. Sänks pensionärsskatten kommer nog oppositionen få svårt att plocka poäng på att skrika ”mera!”.
En annan poäng med jobbskatteavdraget är att sätta press på den röd-gröna oppositionen i skattehöjarfrågan. I och med sänkningarna har regeringen ett riktigt bra utgångsläge i skattedebatten inför 2010. Oppositionen får det svårare och svårare att dra tillbaka skattesänkningarna helt och om dom gör det delvis ger man regeringen rätt. Argumentet att ”sänkt skatt ger mer jobb” börjar bli tröttsam, varför kan man inte säga som det är: regeringen vill ge folk mer frihet! Mer ansvar för sina liv och mer resurser att göra detta.
Läs även: Kent Persson., Makthavare.se
Har flyttat bloggen från min gamla adress (mmwebstudio.se/privat/blogg/) till min riktiga domän (www.gryningsrad.se). Permalänkarna är åt fanders och lite annat smått och gott…
Får ser vart detta äventyret slutar någonstans…
Jag läser nu en bok av Anders Edwardsson som heter ”En annorlunda historia – folkhemmet i nytt ljus”. Det är en skildring om varför Sverige blev som Sverige blev. Och det är inte som den halvofficiella ”det var bara mörker men sedan kom arbetarrörelsen och det blev världens bästa land att bo i”-historia. Nej, denna innehåller en annan bild av politiker, entreprenörer och andra personer som byggde detta land.
Vill ni ha en liten smakprov så kan ni läsa Anders inlägg på Newsmill idag. Har inte nått så långt i boken ännu, men inledningen är mycket lovande. Anders bloggar också på http://svenskhistoria.blogspot.com/
Juli… nyhetstorka. Då mumsar Expressen upp med en snyft-snyft-serie om fattiga i Sverige – IGEN. Hanne Kjöller på DN sågade då detta friskt, lika så gör Johan Ingerö det här:
Och än en gång tvingas vi påminna trygghetsnarkoleptikerna om att fattigdom inte handlar om frånvaro av snygga gympadojor och utlandsresor. Det finns ett försvinnande lågt antal verkliga fattiga i Sverige, och då handlar det i regel om illegala gästarbetare eller folk som fallit mellan maskorna inom psykiatrin och narkomanvården. Inte om folk som ynglat av sig i warp-fart eller uppbär sjukpension för arbetsskador.
[…]
Göran Persson förklarade i dokumentärserien Ordförande Persson vad det hela egentligen handlar om. Välfärden måste vara generell för att majoriteten ska acceptera den. För att behålla makten blev socialdemokratin alltså tvungen att även börja stödja människor som klarade sig på egen hand. I den ekvationen kvittades de verkligt utsatta bort, samtidigt som en helt förljugen bild av vad fattigdom egentligen är började spridas.
Åter igen ett sådant där lysande inlägg som måste läsas. Kanske man tänker efter en eller två gånger innan man börjar torka en tår när man läser tidningen. Även Hannes text är mycket läsvärd, men framförallt skrämmande. Som när 25-åriga Hanna med dottern Noa 1,5 år klagar på underhållsbidraget:
Underhållsstödet täcker inte kostnaden för ett barn, säger Hanna.
Som att staten skall se till att ett barn blir ett nollsummespel för föräldrarna? Då har man banneme missat något på dagordningen. Så har även Veronica Palm och Monica Green i vanlig ordning gjort… se Johan Ingerös uppdateringar…
Sanna Rayman skriver bra i dag på SvD om vilka som skall gå ”före” vid influensavaccinering:
Det diskuteras huruvida till exempel statsministern bör gå före i kön för vaccin mot höstens befarade utbrott av svininfluensa.
Vi har också kunnat läsa att kriminal- vården önskar förtur – med rubriker skräddarsydda att locka upprördhet över att brottslingar ”premieras”. Men, förtur till vaccination är ingen belöning, utan handlar om att hålla smittspridningen i schack och samhället i gång. Då är det klokt att stävja epidemier inom sjuk- och kriminalvård. Liksom det är bra om statsministern (tillika EU-ordföranden) inte däckar i flunsa.
Misstaget många gör är att tolka saken som en bedömning av människors värde. Det är fel. Det är deras funktioner som värnas och detta är en korrekt prioritering.
Helt klart så. Folk måste lära sig att skilja på folk och position.
I DN Debatt skriver idag tre Timbromedarbetare om EUs kommunikationsarbete. Eller propagandaarbete kanske man skall säga, eftersom inställningen till EU och det arbete som EU utför skiljer så mycket mellan sändare (EU) och mottagare (medborgarna).
För inte så länge sedan ansåg de europeiska kolonialmakterna sig manade att upplysa folk i andra delar av världen om den västerländska civilisationens förträfflighet. Europa har förändrats sedan dess, men denna mission lever vidare i nya former. I dag är det européerna själva som ska danas, av det stora EU-maskineriet. som medborgarna HAR fått något att säga till om EUs arbete har det blivit nej: Nej till Euron i Danmark och Sverige, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Holland och när konstitutionen bytte namn till Lissabonfördraget var Irland det enda land som fick chansen att rösta – och röstade NEJ.
Varför kan inte politikerna ta ”fatta vinken”? Vi vill inte att kultur- och fritidsfrågor skall landa i Bryssel. Vi vill behålla så mycket som möjligt hemmavid, på så låg nivå som möjligt, så nära medborgarna som möjligt. Att trycka 900 miljoner människor in i samma fålla är mycket svårt, framförallt när medborgarna har olika språk, olika kulturer, olika värderingar, olika förutsättningar och olika historia. Hur har dom tänkt att lyckas med detta?
Uppdatering: Johan Ingerö har också fångat upp frågan:
Jag gissar att det finns ett rätt stort stöd för den linjen, vad Europanivån beträffar. De flesta svenskar har en långt mer liberal syn på EU än på Sverige. Man kan jämföra med USA där väljare på många håll i södern och västern gärna väljer välfärdsorienterade demokrater till delstatliga befattningar men skickar statskritiska republikaner till Washington DC.
Hanne Kjöller på DNs ledarredaktion får rejält på nöten efter sin ledare om A-kassan. Eftersom tjänstemännen på Arbetsförmedlingen inte följer de lagar som finns och inför sanktioner mot folk som inte söker jobb på annan ort eller kan tänka sig att flytta så anser Hanne att ”medborgarlönen är redan införd”. Så långt vill jag nog inte riktigt sträcka mig, men en sak håller jag med om – det var längesedan A-kassan fungerade som den var tänkt: som en omställningsförsäkring.
Det visar en undersökning som Hanne refererar. 44 procent av de tillfrågade tycker att man absolut inte skall behöva flytta för att jobba på annan ort. 41 procent tycker absolut inte att om man har jobbat 5 år på ett jobb skall vara tvingad att söka andra typer av jobb. Så det är klart att med den inställningen så kan inte A-kassan mer än utnyttjas. Som att man efter några år på ett yrke får en livlina á la ”Vem vill bli miljonär” och aldrig kan falla tillbaka längre än den nivå som man precis har klivit över. Grundtrygghet har övergått i curlingtrygghet.
Detta retar ju självklart livet ur de flesta vänsterdebattörer som verkligen anser att staten skall tillhandahålla en obegränsad livlina. Per Persson skriver:
Om målet är att så många som möjligt ska få arbete, och att så få arbetstillfällen som möjligt ska stå tomma, måste man inse att man ibland måste få människor att flytta eller pendla. Jobben kommer inte att skapas precis där man vill, de kommer de behövs. Dessutom kan inte alla bli artister eller tv-producenter. Vissa måste försörja sig som städare eller varför inte på såna yrken jag haft; lagerarbetare och servicetjänster via telefon.
Ja, verkligheten fungerar så. Har själv kompisar som jobbar någon annanstans (pendlar 1-1,5 timme per dag) för att kunna jobba. Det jobb som ligger närmare går man och väntar på, man får helt enkelt ta något/några hundår. Det måste man göra – annars hade inte samhället gått ihop
Om det är någon som har ungått att Michael Jackson har gått bort är härmed meddelad – det har han. Och för att hylla honom kan man njuta av världens alla olika ”Moonwalks”
Just nu befinner jag mig i skärgården utanför Uddevalla. Segelbåt, en kall öl (fast bara först när man lagt till!) och bara njuta… vem fan vill tbx till verkligheten på måndag? Suck…