Regeringen vill införa en civilkuragelag. En lag som tvingar oss medborgare att gripa in.

Inger Davidson tror att en lag kan göra att folk frivilligt vågar gripa in, och inte bara känner sig tvingade. Om man vet att man är skyldig att hjälpa till är det lättare att ta första steget eftersom folk omkring en kommer att ansluta, säger hon. Samtidigt menar hon att alla ska agera efter ens egna förmåga. En äldre dam som ser ett slagsmål ska inte ge sig in i det och utsätta sig själv för fara.

Men nu ingrep Olle Reiz mot till synes harmlösa bensintjuvar och det slutade med att han miste livet. Var ska gränsen dras för när det är lämpligt att gripa in?

– Det som har hänt den här mannen är fruktansvärt. Det har också hänt att personer har gripit in mot inbrottstjuvar och då själva kommit till skada. Vi människor är väldigt olika, han kanske gick ett steg för långt. Men jag tror inte att den här lagen kommer att förvärra, man kan gripa in på flera sätt, genom att ringa polisen, genom att ropa på hjälp.

Problemet tror jag inte är att folk inte vill gripa in – dom vågar helt enkelt inte. Att ringa polisen hjälper ju inte, det vet ju alla. Dom håller på att jaga folk som brukar kokain (egenbruk), fildelare och annat krafs. Vardagsbrottslighet är det ingen som löser längre. Så om polisen struntar i det – varför skall då medborgarna göra det? Dom lär ju knappast få hjälp…

Lite väl magstarkt att i samma artikel nämna Olle Reiz som blev mördad i efterdyningarna när han konfronterade två bensintjuvar.

Dessutom, om man väl ingriper och lyckas ta fast exempelvis en biltjuv, ja då blir man själv stämd och tjuven går fri. Enbart för att han ”ej hade hunnit gör något”. Om man läser nyheten så är det inte direkt fastslaget att det var tjuven som slogs ner – men ni förstår min poäng.

Ändra på detta först: fungerande polisväsen som tar tag i brott som drabbar andra människor, inte bara som ”bryter mot lagen” samt se till att brottslingar döms till kännbara straff. Sen kommer civilkuragen automatiskt.

[DN] [DN igen]

Läser man på SvD idag kan man lätt sätta drickan (häpp!) i halsen. Nu har nämligen hälsopropagandaministeriet (HPM, även kallat Folkhälsoinstitutet) sammanställt en undersökning som visar att det i gruppen personer mellan 16-24 år, där ökar de psysiska besvären mest. Även drickandet ökar mest i denna grupp. Det man har jämfört med är i slutet av 1980-talet – alltså en ökning sett över de senaste knappt 20 åren.

Regeringen (som beställt rapporten) ville veta om det finns ett samband. Och enligt Sven Bremberg, avdelningschef på HPM):

Jag hade inte väntat mig att sambanden skulle var så genomgående och tydliga

Om man fortsätter läsa artikeln, så står det dock såhär:

Om det är den psykiska ohälsan eller drycksvanorna som kommer först, går inte alltid att visa.
”Men sannolikt förstärker de varandra. Alkohol ökar exempelvis risken för depressioner och depressionen göra att ungdomarna dricker mer och blir mer deprimerade”, säger Sven Bremberg.

Hönan-eller-ägget-diskussion någon? Det som dock är märkligt här är att avdelningschefen för HPM har bestämt sig för att hönan kom innan ägget. Det är liksom bara så. För det säger vi på HPM, typ. För alkohol är roten till allt ont, liksom. Och resten av artikeln beskriver hur alkoholen skall skall bort och hur man skall komma tillrätta med HÖNAN – inte ägget.

Jag hade försökt ta tag i depressionsdelen istället…

Dessutom, rubriksättningen är ju självklar – i äkta kvällstidningsrubricering:

Unga som dricker mår fem gånger sämre än andra

[SvD]

Läs Dick Erixsons inlägg om frihandel… det som är mest skrämmande i detta är när man läser att:

Vi ska ta bort våra tullar och subventioner för att det gynnar oss. Ingen tror väl på allvar att EU far väl av 300-procentiga tullar på varor som mjölk och mjöl.

Om nu vi välmående EU-medborgare och -nationer inte mår bra av 300 procentiga tullar – hur tror ni då det känns i U-länderna. Som dels inte kan sälja sin gröda till oss eftersom vi inte vill köpa: dels p.g.a. EU-/skattesubventionerat överskott, dels höga tullar för varor som skall komma in i Unionen.

Samtidigt spenderas ett antal miljarder på bidrag till – ja, just det – de länder som vi stänger ute från fri handel med våra tullar.

Förresten – glömde jag att säga att vårt skattesubventionerade överskott säljs till många av U-länderna, till ett så pass lågt pris att den inhemska konkurrensen slås ut?

Hörde jag någon som ropade dubbelmoral?

[Dick Erixon]