Offentlig lycka?

Kul när sådant här går ut till HELA företaget…

Vår smarta Mikael Mattsson har kommit på att om man ställer sig i hissen och väntar på att dörren stängs av sig själv och sedan trycker på knappen så funkar hissen utan problem J Så för tillfället får vi göra så tills den blir fixad ordentligt!

//J

J är receptionisten här. Tur att det inte blir några glirningar – NOT!

Jag vet ett annat sätt, man kan ta trapporna.

Vi har så roligt på vårt företag… nästa gång jag kommer på något håller jag nog käften.

Jobbar hemifrån

Jaha, flyttat från kontoret, vilket innebär att jag får jobba hemifrån nån vecka eller så. Rätt skönt på ett sätt, fast nu gäller det att hitta disciplinen 🙂 Det skall nämligen byggas kontorslandskap på jobbet och då får man så nätt flytta på sig under tiden det rivs väggar och grejar.

Men det ska allt gå !

ETT litet löfte blev det nog

För ett antal år sedan svor jag mitt sista nyårslöfte – nämligen att aldrig mer svära ett nyårslöfte. Alternativet är ju förstås att ta tag i saker och ”lova sig själv” när dom väl dyker upp. Jag menar, tycker jag att magen börjar bli lite för stor i augusti är det ju dumt att vänta ända till nyår för ändra på det. Nä… och så har det blivit.

Tills i år

Det har inte med magen att göra – eller vänta – det har det nog. På ett mer indirekt sätt. Jag skall nämligen inte äta så fruktansvärt mycket UTE. Framförallt inte lunch på jobbet – nu blir det matlådor igen. Det har ju lite med magen att göra, man tenderar ju alltid att äta lite för mycket när det salladsbufféer och rejält tilltagna portioner. Nu får man bestämma helt själv och när maten väl är slut – ja, då är den det. Dessutom är väl inte lunchmat känt för att vara nyttig och fettsnål.

Men framförallt har det ju med PENGARNA att göra. Det kostar ju skjortan att äta ute. 70 spänn för en lunch – och det är ju bara EN dag. Säg att jag snittar 4 luncher i veckan (blir ju lite frånfall när jag är ute på båtarna och jobbar) så kommer man ändå upp i 4 luncher x 70 spänn x 4 veckor = 1120 kronor i månaden. En hel del pengar som man kan ha bra mycket roligt med istället. Så nu jävlar.

Nackdelen med detta då? Tja, matlagandet bryr jag mig inte så mycket om, likaså den lilla extra administration som krävs i form av disk, bära med sig osv. Nä, det som är den största nackdelen är det sociala som i ett litet nafs försvinner. Hela lunchtimmen där man sitter och dividerar om allt och inget med folket i korridoren. Inte helt sällan som just jobb… så, är det värt 1100 spänn i månaden? Kanske det, kanske inte… men jag skall iaf försöka dra ned på luncherna. Ska vi se hur det går och känns.