Så mycket skit har jag aldrig hört

Att man skall tänka själv och kanske på sikt våga utmana det utsmetade samhälle som vi idag på många områden har står inte högt i kurs hos många. Framförallt inte hos Ann Charlott Altstadt som på Aftonbladet Kultur recenserar David Ebenharts bok ”Ingen tar skit i det lättkränktas land”

Jag har själv läst Davids förra bok ”I trygghetsnarkmanernas land” och i den finns många poänger över hur vi i vårt samhälle – och många andra samhällen – fungerar och tänker. Hur vi med hjälp av politiker stiftar fler och fler lagar så att vi själva inte behöver tänka själva eller ta något eget ansvar. Mellan varven kan det blir lite väl småaktigt, men poängen i stort är riktig.

Ann Charlotts recension är inte så mycket av en recension men en sågning av bokens idé – utan att för den sakens skull förklara vad idéen är. Istället försöker hon koppla ihop boken med ”De kopierade propagandan från liberala anglosaxiska tankesmedjor”. Att det skulle vara höger att förespråka självtänk och tänka på individnivå – men det känns som att det är precis så det är. AC ondgör sig dock över detta samtidigt som hon frågar sig om det finns bevis på detta:

Nej, naturligtvis inte. Eberhard är själv en inbäddad trygghetsnarkoman som aldrig behövt slipa tankarna utanför sin skyddade verkstad, men eftersom han snyltar på borgerlig mainstream går det lika bra ändå. Boken är så full av illa skrivna missförstånd av samhällsföreteelser och teorier att man blir alldeles matt.

Vill inte påstå att David följer någon borgerlig ”mainstream” eftersom politiker i allmänhet vill styra, kontrollera och pilla i var endaste detalj av våra liv, så fort något ”hemskt” dyker upp.

När välfärdsstaten var starkare kallades människor inte kränkta utan förtryckta. De krävde inte respekt utan jämlikhet. I dag ska vi strida för vår personliga identitet, i går hette det klasskamp. Denna retoriska mentala förskjutning har skett parallellt med statens/politikens reträtt, marknadsliberalismens seger och den sociala nedrustning som följde därpå.

Så egentligen är liberalism kommunism och vänster, det är bara så att vi inte har fattat det – eller vad menar du här AC? Det är klart att människor var mer förtryckta när välfärdsstaten var starkare – då bestämde ju någon annan åt dig. Är inte det förtryck, så vad är det då?

Eberhards förvirrade alster är praktexempel på att näringslivets satsade miljarder på propagandaverksamhet är en succé, frågan är bara om han är en nyttig idiot på riktigt eller om han av kommersiella skäl bara fejkar?

Tur att AC lyckades få in kopplingen till näringslivet på slutet också så att det verkligen stod klart att ”Timbro-högern” ligger bakom boken. Om jag får recensera boken lånar jag helt fräckt inledningen från själva recentionen:

Jag har nog aldrig stött på så mycket osmält tankebråte

Och från bloggosfären: EsbatiDavid Eberhard, som tagits till det för samhällsavveckling, avdemokratisering och reaktionär elitism alltid bultande Timbro-hjärtat.” Samhället kan aldrig avvecklas eftersom samhället är alla vi människor som bor i det – inte staten. Demokratin kan väl knappast sägas försvinna bara för att vi tar bort lagar om övergångsstället och cykelhjälmar eller att människor rycker på axlarna istället för att gå till JämO varje gång dom inte får det som dom vill.

Helena Duroj: ”Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare.” Ja, tycker man inte att världen högsta skattetryck är bra så är man bondfångare. Ingen djuplodad analys där inte Helena.

BjörnBrum: ”Det tycks enligt Altstad vara så att personer som David Eberhard och Maciej Zaremba klagar på allt folk känner sig ”kränkta”, men de uppfattar inte att detta är något som kan ha uppstått ur en politik som de själva hejar på.” Problemet är väl bara att problemen inte har uppstått ur politiken som dom själva förespråkar – vilken är det förresten? Att folk skall tänka själva och inte lägga så mycket av sina liv och tyckande i statens händer? Rätt sunt om du frågar mig. Vi är ju konflikträdda som vi är – dags att ta tjuren vid hornen istället för att ropa på nya lagar stup i kvarten?