Och vilket liv det blev

Ungdomar upp till 21 års ålder skall nu få chansen att genom lärlingsplatser få jobb. Att man är lärling betyder att man inte kan yrket lika bra, att man håller på att lära sig och får därför en lägre lön. Trots Europas högsta arbetslöshet blir det naturligtvis underkänt för många på vänsterkanten. Argumenten är många.

De som får den möjligheten kommer inte att anställa fler utan dra ned på sina utgifter genom den lönesänkning som de får möjligheten till.

Reza använder här ordet ”lönesänkning” för att det skall kännas lite jobbigt, men det handlar inte om det. Anställer man någon går den person från arbetslöshet – inkomst 0 kronor – till en inkomst xx xxx kronor. För alla 19-åringar som går arbetslösa i landet hade nog den ”löneökningen” varit välkommen. De andra kan väl rösta på Rezas parti. Vi går vidare…

Magnus Andersson måste ju ändå ses som i en klass för sig, inför kvällens tal har han utställt ett par förhoppningar. Han vill dels att Maudan ska prata ungdomsarbetslöshet, min fråga blir, varför göra det när man inte har någon politik som går ihop med det.

Mona for President menar här att LAS inte har något med ungdomsarbetslösheten att göra, vilket till och med forskningen anser. Att vi dessutom har en i allmänhet stel arbetsmarkand (kallas ibland för ”trygg”) gör att folk inte vågar byta jobb – även om dom hatar det – gör det återigen svårt att få ett jobb. Det finns inget rotation på arbetsmarknaden. Att LAS inte gör det svårt att sparka folk är ju helt rätt – bara man följer turordningen. Det innebär sist in, först ut och ungdomar är ju vanligtvis sist in. Är det bara jag som ser logiken?

Självklart är det bra om yrkesutbildning kopplas ihop med riktigt arbete. Men det här förslaget handlar om att ge arbetsköparna billigare arbetskraft. Ytterligare ett inslag i en orättvis borgarpolitik som vi redan sett för mycket av. Visstidsanställningarna har ökat. Pressen nedåt på lönerna. Splittringen av de anställda. Sänkt a-kassa som verkar i samma riktning. Bemanningsföretagens expansion.

Ronny Åkerberg på ”Röda Malmö” får avsluta. Jag anser ju att förslaget handlar om att ge ungdomar arbete, men det verkar inte Ronny vara intresserad av. Alternativet – hur man skall lösa det istället – framgår inte mer än ”Krisen är inte framkallad av för höga löner utan av dess motsats.”. Tja, vi kan väl prova att höja våra redan höga ingångslöner så får vi se vad som händer. De övriga slagorden kan man väl sammanfatta enligt:

  1. ”Visstidsanställningarna har ökat.” – Beror på den stela arbetsmarknanden. Företag måste kunna ha flexibel bemanning och kunna välja mer vilka man vill behålla och vilka man inte vill anställa. Och varför är visstidsanställningar vanligast inom offentlig sektor?
  2. ”Pressen nedåt på lönerna.” – Vad jag vet har Sverige haft reallöneökningar sedan gud-vet-när. I en förhandling om löner vill arbetsgivarna ha så låg kostnad som möjligt och lönetagarna så hög lön som möjligt och när förhandlar om detta så landar man i mitten.
  3. ”Splittringen av de anställda.” – Vad han menar här vet jag inte? Möjligtvis att den fackliga organisationsgraden har sänkts, men eftersom facken inte hängt med i utvecklingen så är detta rätt självklart.
  4. ”Sänkt a-kassa som verkar i samma riktning.” – Samma riktning som vad?
  5. ”Bemanningsföretagens expansion.” – Se svar på punkt 1

Så, kan vi inte luckra lite på LAS, förenkla och förbilliga anställningar så kan ungdomar komma in på arbetsmarknaden. Vi har provat det nuvarande systemet ett tag nu och det verkar ju inte fungera just nu. Dags att testa något annat?